Stackars.
Tja jag ville mest kika in för att be alla att kratta lite äpplen i sina
trädgårdar så att våra stackars älgar kan ha en fin höst de med.
För uppenbarligen går de bärsärkargång om de får tag på de jästa satygen.
Aftonbladet med sin förkärlek till söta globalt exploaterade djur (kamelen gunnel, nelson etc etc) har i höst rapporterat om fulla älgar som liksom gått lite utanför ramarna vad gäller normalt beteende för ett djur som bor i skogen.
Tex en älg som blivit så dragen att hon lyckats fastna i ett träd och behövt sågas loss, en älg som löpt amok (antagligen också under en fylla) och bogserat med sig en gungställning 500 meter ut i skogen. Och nu senast idag läste jag om en älg som synts galoppera runt intrasslad i en hängmatta.
Ska de behöva ha det så?
Näee. Plocka upp äpplena och täck över komposten i fortsättningen!
/Erica out
trädgårdar så att våra stackars älgar kan ha en fin höst de med.
För uppenbarligen går de bärsärkargång om de får tag på de jästa satygen.
Aftonbladet med sin förkärlek till söta globalt exploaterade djur (kamelen gunnel, nelson etc etc) har i höst rapporterat om fulla älgar som liksom gått lite utanför ramarna vad gäller normalt beteende för ett djur som bor i skogen.
Tex en älg som blivit så dragen att hon lyckats fastna i ett träd och behövt sågas loss, en älg som löpt amok (antagligen också under en fylla) och bogserat med sig en gungställning 500 meter ut i skogen. Och nu senast idag läste jag om en älg som synts galoppera runt intrasslad i en hängmatta.
Ska de behöva ha det så?
Näee. Plocka upp äpplena och täck över komposten i fortsättningen!
/Erica out
Update
Hittade kakburken, omsorgsfullt gömd i en garderob med vikta dukar.
Min mamma i ett nötskal.
Som ni säkert förstår kan jag inte bara låta händelsen passera ostraffat.
Att neka (sjuka!) mig kakor är faktiskt inte acceptabelt någonstans.
Jag har därför organiserat vad som kan klassas som ett hämndförsök.
Ni förstår, när mamma ska ta fram kakburken i framtiden så kommer hon inte hitta några kakor i den. Varför? Jo för att jag har tömt den och placerat innehållet på ett annat ställe i huset.
And that's how its done.
/Erica out
Min mamma i ett nötskal.
Som ni säkert förstår kan jag inte bara låta händelsen passera ostraffat.
Att neka (sjuka!) mig kakor är faktiskt inte acceptabelt någonstans.
Jag har därför organiserat vad som kan klassas som ett hämndförsök.
Ni förstår, när mamma ska ta fram kakburken i framtiden så kommer hon inte hitta några kakor i den. Varför? Jo för att jag har tömt den och placerat innehållet på ett annat ställe i huset.
And that's how its done.
/Erica out
Värt ett försök.
Telefonsamtal i frustrationens tecken.
Mamma - hallå?
Jag - var är dem?
Mamma - va?
Jag - VART. har du gömt dem?
Mamma - gömt vad då?
Jag - du vet vad jag pratar om.
Mamma - ja. men det säger jag inte.
Jag - lägg av nu. jag vill ha en.
Mamma - nej.
Jag - JOOO!!
Mamma - nej.
Så nu är det strategibyte som gäller.
Ska vända upp och ner på hela huset tills jag hittar dem.
Håller er uppdaterade om läget under tiden.
/Erica out
Elände.
Jag dras med en förkylning utöver det vanliga. Sammanlagt har jag nu varit sjuk (snorig näsa, hosta, nästäppa, allmänt trött) i säkert två månader. Det går aldrig över och jag förstår inte. Varje dag äter jag c-vitamin, jag vilar, dricker mycket och allt som rekommenderas, men varje morgon vaknar jag upp bara för att förstå att jag fortfarande är fast i eländet.
I början var det lite mysigt, ni vet.
Ligga under varmt täcke, se på film, dricka saft ur sugrör (sjuk-lyx).
Men nu känns situationen mest, ja eländig.
Nåväl. Får ta vid där jag slutade inatt, ihopp om att inbringa lite ljus i vardagen;
Fortsätta jakten på kakorna som mamma gömt.
Kajsas cafékakor.
/Erica out
I början var det lite mysigt, ni vet.
Ligga under varmt täcke, se på film, dricka saft ur sugrör (sjuk-lyx).
Men nu känns situationen mest, ja eländig.
Nåväl. Får ta vid där jag slutade inatt, ihopp om att inbringa lite ljus i vardagen;
Fortsätta jakten på kakorna som mamma gömt.
Kajsas cafékakor.
/Erica out
En liten nattkik
Gick in för att kolla hur statistiken sett ut de senaste 90 dagarna.
Möts av detta. 
Hehe, ni värmer mitt hjärta!
God natt!
/Erica out
Det var ett tag sen!
Hej på er!
Chansen att någon läser detta inlägg är väl inte särskild stor med tanke på att jag inte uppdaterat sen den (letar i arkivet).... 15 maj. 15 maj. Men saken är den att jag faktiskt saknar ericamartina.blogg.se och nu vill jag skriva några rader. Jag vill berätta att jag saknar bloggen, jag saknar mina läsare och jag saknar kommentarerna.
Till och med "AHMEN SVERIGEDEMOKRATERNA SÄGER BARA DET ALLA EGENTLIGEN TYCKER. DE ÄR DE ENDA SOM VÅÅÅGAAAAAR!!!!!!" -kommentarerna. Till och med dem saknar jag.
Men mest av allt saknar jag den positiva responsen.
Får typ hybris på krogen varje gång jag träffar någon som säger "jag läser/läste din blogg och den är jätteskojig". När det händer gör jag alltid samma sak.
1. Sväljer glädjevrålet
2. Kör mental segerdans inuti mitt huvud
3. Säger avslappnat och ledigt "sweet, men nu dansar vi".
Coolheten är viktig, annars är risken stor att jag blir mina läsares egen groupie.
Vad jag försöker säga är iaf att jag ska försöka ta upp bloggandet igen.
Jag vet inte hur det kommer gå, antagligen lite trögt i starten eftersom
jag på sätt och vis varit pensionerad från denna värld ett tag.
Men jag ger det ett försök.
Lite sum up:
Mitt liv just nu är väldigt behagligt.
Efter en månad i Paris som barnpassare är jag hemma igen i min hemstad.
Mina dagar består av att leta billiga kläder på tradera (eftersom jag inte har någon fast inkomst) leta billiga weekendresor till Rom/Barcelona/Prag (eftersom jag vägrar spendera min och mannens ettårsdag i Göteborg-middag-och-bio) och att maratonhänga framför how i met your mother.
Egentligen borde högsta prio just nu vara att borsta tänderna, ta på mig byxor (pyamasbyxor räknas tydligen inte som "riktiga byxor") och att söka jobb.
Men jag är sjuk så då är det okej att förslappa sig. Ett par dagar.
Imorrn om jag mår bättre ska jag iaf gå upp klockan åtta, gå ut, hämta lite lönelappar, prata med chefer och söka fler jobb.
Skönt. Då var det bestämt.
Hörde föresten att de pratat om prestationsångest på Efter Tio idag.
Och då kan jag ju dela med mig av lite erfarenheter.
Ända sen the age of 10 till 18 har jag alltid haft extremt höga krav på mig själv.
Har gällt allt från sport till skolan till vänner.
De höga kraven har gjort att jag ofta misslyckats helt för att jag inte kunnat nöja mig, utan istället lagt ribban så högt att jag tillslut inte orkat med någoning.
Inget vinnande koncept.
Men nu idag är jag en helt annan människa. Och det är jag glad för.
Under den här veckan har jag tex lyckats skapa den perfekta svingen för att
snorpappret ska färdas en exakt uträknad bana från sängen och landa i papperskorgen. Och det får liksom räcka vad gäller prestationer.
"Good job Erica" säger jag och ger mig själv en klapp på axeln varje gång.
Det gjorde du bra.
Nu ska jag se ett avsnitt till av how i met your mother.
Hörs snart!
/Erica out
Chansen att någon läser detta inlägg är väl inte särskild stor med tanke på att jag inte uppdaterat sen den (letar i arkivet).... 15 maj. 15 maj. Men saken är den att jag faktiskt saknar ericamartina.blogg.se och nu vill jag skriva några rader. Jag vill berätta att jag saknar bloggen, jag saknar mina läsare och jag saknar kommentarerna.
Till och med "AHMEN SVERIGEDEMOKRATERNA SÄGER BARA DET ALLA EGENTLIGEN TYCKER. DE ÄR DE ENDA SOM VÅÅÅGAAAAAR!!!!!!" -kommentarerna. Till och med dem saknar jag.
Men mest av allt saknar jag den positiva responsen.
Får typ hybris på krogen varje gång jag träffar någon som säger "jag läser/läste din blogg och den är jätteskojig". När det händer gör jag alltid samma sak.
1. Sväljer glädjevrålet
2. Kör mental segerdans inuti mitt huvud
3. Säger avslappnat och ledigt "sweet, men nu dansar vi".
Coolheten är viktig, annars är risken stor att jag blir mina läsares egen groupie.
Vad jag försöker säga är iaf att jag ska försöka ta upp bloggandet igen.
Jag vet inte hur det kommer gå, antagligen lite trögt i starten eftersom
jag på sätt och vis varit pensionerad från denna värld ett tag.
Men jag ger det ett försök.
Lite sum up:
Mitt liv just nu är väldigt behagligt.
Efter en månad i Paris som barnpassare är jag hemma igen i min hemstad.
Mina dagar består av att leta billiga kläder på tradera (eftersom jag inte har någon fast inkomst) leta billiga weekendresor till Rom/Barcelona/Prag (eftersom jag vägrar spendera min och mannens ettårsdag i Göteborg-middag-och-bio) och att maratonhänga framför how i met your mother.
Egentligen borde högsta prio just nu vara att borsta tänderna, ta på mig byxor (pyamasbyxor räknas tydligen inte som "riktiga byxor") och att söka jobb.
Men jag är sjuk så då är det okej att förslappa sig. Ett par dagar.
Imorrn om jag mår bättre ska jag iaf gå upp klockan åtta, gå ut, hämta lite lönelappar, prata med chefer och söka fler jobb.
Skönt. Då var det bestämt.
Hörde föresten att de pratat om prestationsångest på Efter Tio idag.
Och då kan jag ju dela med mig av lite erfarenheter.
Ända sen the age of 10 till 18 har jag alltid haft extremt höga krav på mig själv.
Har gällt allt från sport till skolan till vänner.
De höga kraven har gjort att jag ofta misslyckats helt för att jag inte kunnat nöja mig, utan istället lagt ribban så högt att jag tillslut inte orkat med någoning.
Inget vinnande koncept.
Men nu idag är jag en helt annan människa. Och det är jag glad för.
Under den här veckan har jag tex lyckats skapa den perfekta svingen för att
snorpappret ska färdas en exakt uträknad bana från sängen och landa i papperskorgen. Och det får liksom räcka vad gäller prestationer.
"Good job Erica" säger jag och ger mig själv en klapp på axeln varje gång.
Det gjorde du bra.
Nu ska jag se ett avsnitt till av how i met your mother.
Hörs snart!
/Erica out
OJ!
Haha jag hade ingen aning om att det fortfarande fanns folk som tittade in här.
Förväntade mig att statistiken skulle ligga på noll, end of story.
Men vad möts jag av?
Ni är verkligen så söta!
Jag behöver väl inte nämna att uppdateringen varit dålig det sista.
26 februari tror jag var senast, dagen innan min 19årsdag.
Men vad ska jag säga, har inte haft utrymme för bloggen.
Om mindre än en månad tar jag studenten.
Då kommer alla former av plugg läggas på hyllan för minst två år framöver.
Vilket också kanske leder till att jag kommer orka blogga igen.
Jag tycker ju att det är kul, ni läsare är som mina bebisar!
Om intresset fortfarande finns hos er så kanske jag kör igång på nytt.
Tills dess får ni ha det fett!
Kram.
Er tillgivna Ericamartina.
Förväntade mig att statistiken skulle ligga på noll, end of story.
Men vad möts jag av?
Ni är verkligen så söta!
Jag behöver väl inte nämna att uppdateringen varit dålig det sista.
26 februari tror jag var senast, dagen innan min 19årsdag.
Men vad ska jag säga, har inte haft utrymme för bloggen.
Om mindre än en månad tar jag studenten.
Då kommer alla former av plugg läggas på hyllan för minst två år framöver.
Vilket också kanske leder till att jag kommer orka blogga igen.
Jag tycker ju att det är kul, ni läsare är som mina bebisar!
Om intresset fortfarande finns hos er så kanske jag kör igång på nytt.
Tills dess får ni ha det fett!
Kram.
Er tillgivna Ericamartina.
Hallo igen.
Hej gullegrisar.
Jag gick hem från stan igår kväll och fick två stenar kastade på mig av några
ungdomar jag inte hann se. Jag kunde urskilja att de skrek något men hörde
inte exakt vad, det lät som "utvandra", eller "urballning" men sen förstod jag:
"UPPDATERAAAA BLOGGEEEEEEEEEN!!!!"
Med blödande huvud fortsatte jag hemåt och...
Nej.
Nu ljuger jag.
Men så känns det i min själ. Som att ni kastar stenar på mig.
Hur som helst, jag fyller 19 år om ca 1 timme och har som vanligt
drabbats av den gamla hederliga åldersnojan som brukar sätta igång sisådär
nån vecka innan mina födelsedagar. I år kom den dock senare än vanligt.
NÅVÄL.
Finns väl värre saker att gnälla om.
Roligare saker att gnälla över, framförallt.
Men nu är det slutuppdaterat för idag är jag rädd. Måste ta vara på sista timmen.
Hoppas iaf att de här tre tjejerna blev lite lyckligare för stunden nu.
De är den sortens läsare som inte kastar mentala stenar i huvudet på mig.
Tack för det!
Okej. Jag hittade inte bilden så här är en med tre andra tjejer.
HEJ PÅ ET STUND!
/Erica out
Jag gick hem från stan igår kväll och fick två stenar kastade på mig av några
ungdomar jag inte hann se. Jag kunde urskilja att de skrek något men hörde
inte exakt vad, det lät som "utvandra", eller "urballning" men sen förstod jag:
"UPPDATERAAAA BLOGGEEEEEEEEEN!!!!"
Med blödande huvud fortsatte jag hemåt och...
Nej.
Nu ljuger jag.
Men så känns det i min själ. Som att ni kastar stenar på mig.
Hur som helst, jag fyller 19 år om ca 1 timme och har som vanligt
drabbats av den gamla hederliga åldersnojan som brukar sätta igång sisådär
nån vecka innan mina födelsedagar. I år kom den dock senare än vanligt.
NÅVÄL.
Finns väl värre saker att gnälla om.
Roligare saker att gnälla över, framförallt.
Men nu är det slutuppdaterat för idag är jag rädd. Måste ta vara på sista timmen.
Hoppas iaf att de här tre tjejerna blev lite lyckligare för stunden nu.
De är den sortens läsare som inte kastar mentala stenar i huvudet på mig.
Tack för det!
Okej. Jag hittade inte bilden så här är en med tre andra tjejer.
HEJ PÅ ET STUND!
/Erica out
JAJA
Men vad i världens namn ska jag skriva då?
Ni vet ju att jag inte pallar med hela den här
"Hej idag åt jag pasta sen rastade jag min hamster"-grejen så vad föreslår ni?
Jag skriver när jag har tid. Okej.
Men om vi säger såhär, jag tvingas sitta inne på fredags och lördagskvällar för
att plugga, då har jag inte heller så mycket tid till att blogga, som ni kanske förstår.
Ni får väl underhålla er på annat håll så länge.
Hur svårt kan det vara? Jag kan inte tillfredställa era behov just nu.
Hitta ett subsitut tills jag får kraft då.
Sluta bete er som bortskämda oresonliga gaphalsar och roa er själva.
Tips:
Provocera småsyskon och få dem att jaga er
Provocera svanar och få dem att jaga er
Provocera älgar och få dem att jaga er
Så! Sätt igång nu så hörs vi om ett tag!
/Erica out
Hej på er.
Tjena. Bloggsemestern äger, så ni vet.
Spenderar dagarna i sängen med laptopen och mitt eget självförakt.
Pluggar livet ur min själ. Orkar knappt umgås med folk när jag väl får
tid över eftersom jag är så utmattad att jag bara klarar av att säga:
Eumenämnämnämnämmmn
samt
Ljeäeäeäääääää
Jag vet att jag sviker er.
Att era liv kommer i obalans utan min uppdatering.
Men det är inte mitt fel att jag föddes med ett uppskutarbeteende
och nu kommit på ungefär ett halvår innan studenten att
"just det, betygen är rätt avgörande för framtiden"
(.....)
Iaf.
Annars?
Drömmer så mycket om nätterna att jag knappt är utsövd efter 10 h.
Harry Potter-drömmarna släpper nämligen aldrig taget om mig.
Och det är alltid samma visa.
Jag, Harry och de andra slåss mot Voldermort och dödsätarna och vi förlorar.
Tack vare mig. Alltid.
Jag är sämst, kan ingenting och alla suckar och skäller.
Jag börjar liksom undra varför de ens vill ha med mig?
Vad är grejen? När de vet redan innan att jag bara förstör.
Min närvaro gör att vi förlorar men ändå måste jag ställa upp i varenda strid.
Förstår inte.
Och alla i "mitt lag", Heromionie och gänget, är så taskiga.
Ingen uppmuntrar, säger "nästa tar du", "kom igen, erica"
Ingen. De slänger bara ilskna och irriterade blickar varje
gång jag blir omkulltrollad. Inatt torterade Voldermort mig
så mycket att jag tillslut vaknade och det första jag tänkte var:
Varför försökte ingen hjälpa mig?
Nästa gång vi är mitt uppe i en strid ska jag bara slänga spöet
(det fungerar inte ändå) och bara gå därifrån.
Hejdå hoppas han dödar er alla.
Och sen vakna nöjd, feeling victorious.
Inte lika trevliga som i filmerna.
/Erica out
Spenderar dagarna i sängen med laptopen och mitt eget självförakt.
Pluggar livet ur min själ. Orkar knappt umgås med folk när jag väl får
tid över eftersom jag är så utmattad att jag bara klarar av att säga:
Eumenämnämnämnämmmn
samt
Ljeäeäeäääääää
Jag vet att jag sviker er.
Att era liv kommer i obalans utan min uppdatering.
Men det är inte mitt fel att jag föddes med ett uppskutarbeteende
och nu kommit på ungefär ett halvår innan studenten att
"just det, betygen är rätt avgörande för framtiden"
(.....)
Iaf.
Annars?
Drömmer så mycket om nätterna att jag knappt är utsövd efter 10 h.
Harry Potter-drömmarna släpper nämligen aldrig taget om mig.
Och det är alltid samma visa.
Jag, Harry och de andra slåss mot Voldermort och dödsätarna och vi förlorar.
Tack vare mig. Alltid.
Jag är sämst, kan ingenting och alla suckar och skäller.
Jag börjar liksom undra varför de ens vill ha med mig?
Vad är grejen? När de vet redan innan att jag bara förstör.
Min närvaro gör att vi förlorar men ändå måste jag ställa upp i varenda strid.
Förstår inte.
Och alla i "mitt lag", Heromionie och gänget, är så taskiga.
Ingen uppmuntrar, säger "nästa tar du", "kom igen, erica"
Ingen. De slänger bara ilskna och irriterade blickar varje
gång jag blir omkulltrollad. Inatt torterade Voldermort mig
så mycket att jag tillslut vaknade och det första jag tänkte var:
Varför försökte ingen hjälpa mig?
Nästa gång vi är mitt uppe i en strid ska jag bara slänga spöet
(det fungerar inte ändå) och bara gå därifrån.
Hejdå hoppas han dödar er alla.
Och sen vakna nöjd, feeling victorious.
Inte lika trevliga som i filmerna.
/Erica out
Häj.
Tjena tjena.
Kickade igång dagen med att köra sönder vår bil.
Tycker det är fett värt att gasa i stora vattenpölar, men motorn höll tyvärr
inte med om det och valde att självdö på en parkeringsplats i Trollhättan.
Tror det betyder att vi nu officiellt är ovänner.
Självklart har vi haft lite duster titt som tätt men detta är nog värst hittils.
Och jag står fast vid min åsikt att man inte beter sig så.
Får ta en tur imorrn och se om jevlskapet fortfarande står kvar och tjurar.
Nåväl, nu ska jag plugga (en av anledningarna till oregelbunden uppdate)
och sen blir det att skeda all night all night all night long med Elf.
Vi har föresten tagit våra första "parbilder" nu.
Grupptrycket blev för starkt så vi kände att
Fan nu får vi det överstökat!
Och tycker vi skötte det bra!
Inga pussbilder dock. Där drar jag fan gränsen.
Hej på er.
/Erica out
Kickade igång dagen med att köra sönder vår bil.
Tycker det är fett värt att gasa i stora vattenpölar, men motorn höll tyvärr
inte med om det och valde att självdö på en parkeringsplats i Trollhättan.
Tror det betyder att vi nu officiellt är ovänner.
Självklart har vi haft lite duster titt som tätt men detta är nog värst hittils.
Och jag står fast vid min åsikt att man inte beter sig så.
Får ta en tur imorrn och se om jevlskapet fortfarande står kvar och tjurar.
Nåväl, nu ska jag plugga (en av anledningarna till oregelbunden uppdate)
och sen blir det att skeda all night all night all night long med Elf.
Vi har föresten tagit våra första "parbilder" nu.
Grupptrycket blev för starkt så vi kände att
Fan nu får vi det överstökat!
Och tycker vi skötte det bra!
Inga pussbilder dock. Där drar jag fan gränsen.
Hej på er.
/Erica out
Kväll i huset.
Hur spenderar pappa kvällen när mamma är borta på konferans?
Jo, han köttar blommorna med sin helikopter.
Ljudet funkar inte för min mobil är fast besluten att hata mig.
/Erica out
Jo, han köttar blommorna med sin helikopter.
Ljudet funkar inte för min mobil är fast besluten att hata mig.
/Erica out
Härlig start på veckan!
Fick nyss en vänförfrågan på Facebook.
Av min engelskalärare.
Okej tänkte jag och antog att han kanske skickar requests till alla sina elever.
Fast tydligen inte.
Bör jag vara orolig eller nåt?
/Erica out
Av min engelskalärare.
Okej tänkte jag och antog att han kanske skickar requests till alla sina elever.
Fast tydligen inte.
Bör jag vara orolig eller nåt?
/Erica out
provocerande start på morgonen
Hihi.
Det är så kul med folk som ska korrigera andras fel men istället börjar med egna.
Jag kollade förbryllat igenom inlägget utan att hitta en enda särskrivning.
Men sen slog det mig.
Det är därför kul att berätta för dig att detta inte är en särskrivning.
Vilket du egentligen borde förstå själv eftersom det inte finns något som heter:
"Svenskakrönika"
Ordet "svenska" i denna mening använde jag som ett adjektiv.
För att beskriva att det var en krönika på svenska.
Om jag hade velat skriva ihop orden hade det stått:
"Svenskkrönika"
Säger ba BITE ME.
Hejdo.
/Erica out
Det är så kul med folk som ska korrigera andras fel men istället börjar med egna.
Jag kollade förbryllat igenom inlägget utan att hitta en enda särskrivning.
Men sen slog det mig.
Det är därför kul att berätta för dig att detta inte är en särskrivning.
Vilket du egentligen borde förstå själv eftersom det inte finns något som heter:
"Svenskakrönika"
Ordet "svenska" i denna mening använde jag som ett adjektiv.
För att beskriva att det var en krönika på svenska.
Om jag hade velat skriva ihop orden hade det stått:
"Svenskkrönika"
Säger ba BITE ME.
Hejdo.
/Erica out
ELF!!!
Elf Elf Elf Elf Elf Elf Elf Elf.
Tycker ni jag tjatar för mycket eller?
Ni andra M, L-E Bernie, M-J Skåne och gänget, om ni börjar vara
lite roliga igen så kommer inte Elf få lika mycket plats här. Okaj?
/Erica out
Tycker ni jag tjatar för mycket eller?
Ni andra M, L-E Bernie, M-J Skåne och gänget, om ni börjar vara
lite roliga igen så kommer inte Elf få lika mycket plats här. Okaj?
/Erica out
Japp.
Om ni bara visste hur produktiv och vuxen jag varit idag.
Började dagen med att äta frukost med mamma och pappa innan tolv (!!!).
På det följde en tur till banken där jag fixade nödvändiga saker.
Sen köpte jag en vas (?) (hur vuxet är inte det? I'm just sayin) varpå jag åkte
hem drack kaffe och skrev min svenska krönika. Sen kollade jag aftonbladet.
Och pratade med Elf på msn.
/Erica out
Började dagen med att äta frukost med mamma och pappa innan tolv (!!!).
På det följde en tur till banken där jag fixade nödvändiga saker.
Sen köpte jag en vas (?) (hur vuxet är inte det? I'm just sayin) varpå jag åkte
hem drack kaffe och skrev min svenska krönika. Sen kollade jag aftonbladet.
Och pratade med Elf på msn.
/Erica out
God kväll.
Ni läsare är så bra och jag lär mig så många nya saker tack vare er!
Idag har jag då alltså fått reda på följande:
Såhär sover homosexuella:
Och såhär sover heterosexuella:
Måste därför ändra min sovposition nu för att undvika missförstånd.
Vilken tur att jag fick reda på det här alltså!
Jag menar, tänk om man t ex sover över med människor som man inte
känner så bra och de ba "kolla erica ligger i fosterställning nu är hon bög".
Eller om Elf skulle råka se mig ligga och sova så? Och göra slut?
Så tokigt det kan bli!!!!!!!!!!! Skärpning i fortsättningen.
Keep on writing givande kommentarer <3
/Erica out
Hej.
Vet ni vad detta är?
Inte jag heller men här kommer en till
/Erica out
Okej.
Jag måste verkligen vara jätterolig att umgås med.
Tisdag 4 jan 2011:
Torsdag 6 jan 2011:
/Erica out
Tisdag 4 jan 2011:
Torsdag 6 jan 2011:
/Erica out
Tja igen.
Tack Hanna! Det tycker faktiskt jag med!
Bortsett från när man just sitter bredvid Mäty Martin. Eller typ José.
Speciellt i bikini-sammanhang.
Cant do it man. GB Sandwich-känslan blir för påträngande.
Våga vägra bruna blonda snygga as på stranden, som jag brukar säga.
God natt!
/Erica out
