Anger
En situation uppstod igår som fick mina ögon att ändra färg.
Var längesen jag var så förbannad som jag var igår, ändå höll jag mig förvänansvärt lugn.
Det får jag väl tacka Sanna och Tobias för.
Ni får gärna tycka att jag är sur och löjlig men det ni gjorde igår, eller rättare sagt inte gjorde, var lågt.
Har jag nån gång behandlat er illa eller försökt ställa er utanför? Ni kanske bara är omogna, vad vet jag.
Trodde iaf vi var bättre vänner än så. Apparently not. Sad.
På senare tid har jag utvecklat en dålig vana att slå sönder saker när jag blir arg (jättearg).
Prylar som tavlor, telefoner, fjärrkontroller och systrar ligger illa till när min ilska släpps lös.
Det är verkligen inget jag är stolt över men heller inget jag kan kontrollera. tyvärr.
Det är så galet skönt att slänga något riktigt hårt i en vägg, att hörra klirr av glas som går sönder
eller sprit som rinner ner i avloppet.
Det är som att handlingen tar med sig lite av känslorna.
Men efteråt blir man arg igen eftersom man måste städa upp efter sig.
Ond cirkel.
Så, är det någon som har ett tips för hur man kan avreagera sig på ett mer smidigt och billigt sätt?
/Erica out
Det här
music makes the world go around
Med massa folk och massa svett och massa öronfontänorgasmer.
Stå tätt med folk, gunga och hoppa tillsammans i samma takt till musik man älskar.
På Mando Diao för drygt ett år sen var så så mycket folk att man inte kunda röra sig.
Jag vet att man ibland säger så "Alltså ärligt, DET GICK INTE ATT RÖRA SIG!"
när det bara är lite trångt,
men på den konserten i den hallen...
alltså ärligt, DET GICK INTE ATT RÖRA SIG.
Man stod verkligen packad. Drog man upp armarna för att klappa händerna fick man
räkna med att behålla dem över huvudet resten av konserten.
Trycket bakifrån var så starkt att man fick ont i ryggen och det gick inte att svanka tillbaka heller.
Man får armbågar i ögonen på tinningarna, hår som piskas i ansiktet, folk som skriker i ens öron.
Men all värk, allt svett, alla tårar är värt det. För det blir liksom fint i de sammanhangen.
Bra musik kan göra allt fint.
Bra musik kan göra en jävlig dag till en helt okej fungerande dag.
Bra musik kan ta bort saknad, för en stund eller för ett helt liv.
Bra musik löser allt.
Och jag vill gå på konsert snart. Kommer gå på konsert snart.
Tack Hasse, you rock my musicworld.
De tänkta konertplanerna hittils är:
Februari: Circus Miramar, Trollhättan
April: Mando Diao / Fairfest
Juni: Bruce Springsteen / Marilyn Manson
Navid Modiri och Gudarna 2008
Håkan Hellström 2006
Mando DIao 2008
/Erica out
Vardagsmys
Det beror delvis på att jag slängde en fjärrkontroll på min syster för andra gången denna månaden
men också för att jag bytte ut hans bakrundsbild till Bonka Bäver bilden i förra inlägget.
Han gillade inte det.
Just nu sitter jag i min otroligt sköna och stora säng med Elin.
Vi har ätit naturgodis och sett på en film, vardagsmys får man unna sig ibland.
Snart ska jag sova för imorrn är det fjärde dagen på måg.
Den Nya Skolan
Jag gillar måg, min nya skola.
Den är heftig.
Den är stor med gula tegelväggar och brunt klinkergolv.
Det finns godisautomater på måg. och tjejer med löshår. löshår och brunkräm...
På måg sitter man på stolar med hjul så man kan svischa runt i klassrummen hur som helst.
Det finns en kille som förvarar en bruk med spy i sitt skåp, ibland spottar han också i den och visar för folk.
Har jag hört. det finns rykten på måg.
Jag övergav mitt bonka-bäverskåp idag.
Hittade ett annat med väggarna täckta av affischer och klistermärken.
Det fanns ett nazistkors i det. men det målade jag över. för jag gillar inte nazister.
eller nazistkors. men det gjorde killen som hade det innan mig. tydligen.
Nazistkors och Timbuktu. Och stålmannen.
Och jag vill egentligen inte säga detta högt, men det står sug min kuk i det med. hihi.
Buws-skaop.
~~~~~~~~~
Klockan halv tio tog jag bussen till thn, en halvtimme för sent.
Mitt nyårslöfte för 2009 är SLUTA MISSA BUSSEN. Får jobba på det.
Så jag kommer till skolan, inte en människa i korridorerna. Alla har redan börjat.
Jag har inget hänglås än = inget skåp = jag får bära runt på mina böcker och jackor och vantar.
Jag ringer Linda, hon ligger hemma och sover. Nackspärr säger hon. Aj säger jag.
Det blir till att gå själv på lektionen.
Det står att jag ska ha spanska och "A2" i schemlaluckan..
Hittar ingen sal som heter så. Hårt. Ensamt. Tegelväggar.
Så jag går till expeditionen och frågar vart jag ska gå. Säger att jag är ny, och dum och inte hittar.
Andra våningen sal 71 säger snork-tanten med den dåliga attityden.
Jag lunkar uppför trapporna. Inte en människa, mina steg ekar i korridoren.
Jag hittar ingen sal 71 så jag frågar några människor som sitter på en bänk längre bort.
Längst bort till vänster? Okej, tack så mycket.
Framme vid dörren. Sal 71. Knackar på. Någon låser upp.
Att gå in i klassrummet kändes precis som i en film.
Ni vet, man känner ingen. Man blickar runt och ser 20 ansikten som tittar på en.
"Hej, jag heter Erica. Är ny. Är detta spanska steg 3?"
Går och sätter sig i en tom bänk. Försöker låtsas som ingenting
Jag kände mig som Cady Heron i Mean Girls, hennes första dag i skolan.
Fast jag spillde inte kaffe på någon lärare och det var skönt.
På det hela taget, en bra dag.
/Erica out
Sökes: BLOGGPIMPARE
Nu är det officiellt, jag behöver hjälp att pimpa bloggen.
Är du bra?
0739671077
[email protected] (jagvet)
/Erica out
Bonka Bäver
Jag valde ett skåp som det råkade stå "bonka bäver" i.
Najs.
Är inte på blogghumör idag alls.
/Erica out
Ett tråkigt inlägg
Kvällen blev inte som jag tänkt mig.
wellwell, I Love Bröst.
Nytt linne makes boobies look nicer. thats all.
/Erica out
Bad society kills good music
Var galet nära på att slita av mig huvudet inne på Vero Moda idag.
Jag hade kollat lite i stan med Elin, hittat en kofta för 40 kronor. Livet lekte, inget regn. you know it.
Och så öppnar jag dörren till Vero Moda. Kliver in. Ögnar igenom butiken efter något att ha och BANG!
Rakt framför mig ligger... en...en... rolling stones tröja.
Jo på riktigt, de hade tom satt på skyltdockan en.
Tre olika färger. Vit, grå, mörkgrå. Munnen och tungan är röda.
The Rolling Stones
på The Vero Moda.
Jag vill inte leva längre.
Döda mig nu. Där inne på Vero Moda. Ta mig dit och slakta mig.
Döda mig rått under alla stoneströjor.
Jag dör för deras skull. jag blir deras martyr.
Jag fixar mitt egna Jihad, för musiken är min religion kind affff.
Ville helt ärligt bara ställa mig och skrika där inne.
En sekund funderade jag på att gå fram och fråga kassörskorna
VARFÖR I HELVETE DEM SÅLDE STONESTRÖJOR.
Men sen kom jag på att det antagligen inte var deras fel.
Detta är verkligen illa, jag blir orolig.
Kan inte säga att jag gillar samhället speciellt mycket idag.
Det enda som verkligen kan muntra upp mig i vilket läge som helst är musiken.
Och jag vill ha min musik ärlig, ren och INTE KOMMERSIELL.
Jag vill ha musik som inte görs enbart för att dra in pengar till skiv/productionsbolag och lame-ass-singers som inte KAN skriva egen musik. utan BARA har en bra (i vissa fall "OKEY") röst.
DET mina vänner
är vad Måns Zelmerlöv har
det är vad Carola har
det är vad Lena Philipsson har
det är vad Agnes har
det är vad Darin har
det är vad September har
det är vad Rihanna har (även fast jag gillar henne lite ändå)
det är vad Pussycat dolls har
det är vad Miley Cyrus har
det är vad de flesta kända artister har idag
En okey röst, ett snyggt ansikte och en snygg kropp.
De kan inte skriva egen musik. De gör vad de gör för att de gillar uppskattningen och pengarna.
De gillar att "ge glädje till sina fans" som det kallas. Dagens publikfrieri.
"Okej, dags för musikvideoinspelning nu då!
Dina fans gillar dig och så ju.. verkligen! Men, hmm...
Vad säger du om att smeta in dig i lite olja, dansa sexigt, vifta med håret
och hela tiden ge blickar av sexuell lidelse mot kameran.
Tror du inte att dina fans hade gillat dig lite mer då? That is right! Blir det bra?
Okej, då kör vi allihopa!"
Det är vad vi kallar kommersiell musik. Musik som inte handlar om musik längre.
Bara makt, pengar, sex.
Äkta musik kommer från människor som älskar vad de gör, inte pengarna.
Det är väl klart att de ska tjäna pengar, inte det jag menar.
Men de sysslar inte med musik för att tjäna pengar.
De gör det för att de tycker det är kul, gillar att stå på scen, vill förmedla budskap, vad vet jag.
De gör det för att de älskar musiken. De sjunger inte låtar de tycker är dåliga.
De går inte med på saker de inte vill bara för pengarnas skull.
Och de har förhoppningsvis inte sålt sina själar till olika typer av productionsbolag.
Äkta musik kommer från människor som står upp för sig själva och inte uppträder på Överby.
Och påtal om överby.
H&M säljer Iggy Pop OCH The Stooges tröjor.
Mitt hjärta skriker Why God Why.
Jag vill inte ha en Stoneströja när jag vet att den är köpt på Vero Moda,
den förlorar liksom lite av värdet för mig då.
Den förlorar lite av respekten.
Det blir ungefär som att en pizzeria skulle börja servera köttbullar och mos.
Det ringer fel i öronen.
_________________
Du behöver inte ens kunna sjunga för att bli en stor artist idag. Är du sexig, har mycket pengar (eller någon som är villig att lägga pengar på dig) har u det suveräna startkapitalet i musikbranchen. Din låtar skrivs ner på några nimuter. Det spelar ingen roll att allt rimmar på allt och att det låter skit.
WE WILL MAKE LOTS OF MONEEEEY, RIIIIGHT?!
_________________
Om det hade stått EMD på tröjorna där inne på Vero Moda
eller Per Gessle eller Orup eller Leona Lewis hade jag inte brytt mig alls.
FÖR DE ÄR KOMMERSIELLA ARTISTER, det är TÄNKT att deras tröjor ska sälja i tusental
och att de ska tjäna massa pengar, för det är deras huvudsyfte.
Några av musikvärldens kommersiella låtar svänger, visst.
Vi har väl alla shakat asset till Lady Gaga - Just Dance i sommar..
men det är inte... hur ska jag säga det... pure music.
Jag vet att jag låter som världens besserwisser nu, och tyvärr. Det är nog sån jag är...
Men äkta musik ska vara producerad av artisten/bandet själv.
Den ska vara så bra att den inte behöver en glassig musikvideo
med nakna tjejer och pengar som kastas upp i luften.
Musiken ska kunna gå att lyssna på ändå, utan alla pengar och pälsbehåar.
Då är det äkta.
Rolling Stones var och är inte ett kommersiellt band.
De skapade inte musik för att tjäna pengar och ha egna klädkollektioner
på ställen som H&M och Vero Moda.
Musik är inte mode.
Let it be. 
/Erica out
got whine?
Loggade in nyss och såg att ynka 9 (!!!) personer kollat bloggen idag.
Vart tar ni vägen, alla läsare?
Jag vet att jag inte har uppdaterat på ett tag (en dag, och i bloggvärlden är väl det ungefär = 1 år eller så?)
men läget är sådant att jag legat hemma med feber och halsfluss sen i söndags.
Är väl inte alltid så skrivpepp när jag har en temp på 38,8 och inte kan svälja något annat än saliv antar jag...
Shit, livet här inne är hårt...
Vad måste man göra för att keepa up? För att behålla läsare, för att få NYA läsare?
Jag vill egentligen inte skriva "Okej, vad vill ni att jag skriver om?", för då faller alla mina principer.
Här inne är det jag som skriver, ni läser eller sticker. Antingen passar det eller så passar det inte.
Jag heter Erica Norstedt och kommer alltid... blabla ni kan det. '
Men jag vill ju tjäna pengar! Hur mycket jag än hatar allt kommersiellt.
Jag vill också ha lika mycket pengar som Blondinbella,
speciellt när jag råkar ha mycket sundare åsikter än henne.
Världen är så tragisk.
Sveriges mest lästa blogg handlar om utseende och pälsar,
FRA-lagen har införts i ännu ett land (VÅRAT) och det finns fortfarande människor som röstar på Kristdemokraterna.
Det är en sak att säga "fan ta mig från Sverige, vill inte bo i detta skitland"
Men att häva ur sig "fan ta mig från jorden, vill inte bo i denna skitvärld", det låter lite värre på något sätt...
Jag vill inte dö, det är inte det jag menar. Jag gillar mitt liv.
Det är jordens liv jag hatar och tycker synd om.
En till blogg av gnäll, jaha. Det är väl min lott här i livet. Det och att gapa på kort
Vissa är bra på tennis, andra på matte och jag? Jag är bra på att gnälla.
och att springa till bussen
/Erica out.
den sorgsna lilla dikten
Du är så säker på vad du gör, slår. motar, slår, motar. Allt skjuts bort från dig.
Precis som du vill ha det.
Ni glider ifrån varandra.
Ni slåss verbalt varje dag. era själar är fulla av blåmärken.
Ni vet att ni sårar varandra, att ni borde sluta upp.
Men ni står kvar, ute i varsin kyla, med vinter i hjärtat och ånger i hjärnan.
Ni ser vad som händer, ser hur ni lågsamt flyger ifrån varandra.
Det finns inget ni kan göra
Det finns så mycket ni kan göra
Ni älskar varandra.
Ni ser vad som händer, men väljer att stå kvar.
Ute i kylan.
/Erica out
OH MY GOD
IT'S ALMOST LIKE A BUTTERFLY'S ASS
/Erica out
Konsten att stå för sina åsikter
Så fram tills nu har jag legat i min säng och gråtit.
Not.
Om man ens ska försöka påverka mig på något sätt kan man börja med att INTE VARA ANONYM.
Jag har rätt svårt att ta till mig skit och det är en egenskap jag gillar hos mig själv.
Jag kanske inte har det bästa självförtroendet men min självkänsla är grym.
Så måste ni skriva något elakt för att jag ska känna mig osäker eller dålig
börja med att undertecka med era namn för annars bryr jag mig faktiskt inte.
Folk som inte står för sina åsikter är insekter för mig.
Just wanna let you know. Sov gott.
/Erica out
it’s all the same, just another time and place
Kommer sakna Matilda och Marigona,
men den positiva sidan av saken är att vi kommer gå tillsammans med Maja och Lisa igen.
Folkuniversitetet Magnus Åberg Gymnasiet
/Erica out
Once you go mac, you never go back
JAG VILL INTE. Det är nog såhär det känns att lämna bort sitt barn.
Lilla Mac, min bebis, min soulmate. Don't wanna leave you behind.
Tänk om den som tar över dig behandlar dig illa.
Inte rengör tangentbordet lika ömt som jag, eller spiller kaffe på dig.
Inte säger godnatt till dig varje kväll, och struntar i att ladda dig.
Ingen PC i världen kan eller kommer slå dig, aldrig.
Splittrad
Tårarna droppar på min lilla Macintoshdator. Trodde inte att det skulle vara såhär svårt.
Jag vet att jag gråter över en skitsak, men jag tycker ändå det är jobbigt.
Jag har nu efter en termin på samhäll internationell på Folkuniversitetet bestämt mig för att sluta.
Jag vill inte längre gå på en skola där det finns knappt 100 elever
och alla går in för att stenplugga och dissa allt kul.
Med det sagt menar jag inte att alla som går där är tråkiga,
men det är ingen hopp-och-lek-skola om man säger så.
Det händer för lite och finns för lite folk för att jag ska trivas.
Gymnasiet ska vara kul, det ska vara en tid där man träffar nya människor och har roligt.
Hela denna terminen har jag tvekat, fram och tillbaka i tysthet.
Ska jag gå kvar, ge det en chans eller byta?
En del av mig har velat dra därifrån varje dag medans en annan hållt mig kvar, och det är fortfarande så.
När jag träffade Maja, Linda, Lisa, Matilda och Marigona kändes allt så bra.
(Ni betyder faktiskt jättemycket för mig)
Men nu ett tag senare känns inget bra alls.
Jag kan inte gå kvar bara för att jag gillar linjen och vill ha egen dator när jag hatar själva skolan.
Det går inte. Jag kommer bara ångra mig senare om jag stannar.
Jag och Linda har varit på Magnus Åberg Gymnasiet idag och igår och allt är i princip klart.
På måndag blir vi mågare och börjar vanlig samhäll. Det känns konstigt. Allt är bara konstigt.
Jag måste vänja mig vid att folk kallar mig Erica nu,
och inte ÄäeRRica, Ericgaa eller... (vad har Liz för accent nu? ÄerIIca?)
Det känns riktigt hårt.
Bröt nästan ihop i skolan förut idag.
Kathryn: ÄäeRRica, why weren't you in class this morning?
Erica: Ehm, yeah.. I'm leaving...
Kathryn: NOO :( ÄäeRRica!
Erica: I'm sorry, you're a good teacher and all, but I can't stay here.
Kathryn: Oh noo (VERY SAD FACE, TEAR IN EYE)
Usch, jag vet att jag kommer gråta imorrn.
Aldrig mer engelska med underbara Liz.
Aldrig mer naturkunskap på engelska som man aldirg förstod, med Gareth.
Aldrig mer Kathryns historialektioner.
Aldrig mer datorer.
Aldrig mer engelska på allvar.
Aldrig mer Folkuniversitetet.
The Sad Day
/Erica out
17 år och redan Linda Rosing
Och eftersom Kissies är en av Sveriges mest lästa bloggar (freakin unbelievable?) så får man väl bara göra som hon säger. Jag har inget intressant att berätta idag egentligen. Har skolkat...och hm.. gjort quornfärssås.
En stor föränding väntar dock, men tänker berätta mer om den imorrn.
Kissie är föresten någon jag tänker på rätt ofta. Inte varje dag, men ibland.
Typ om man ser någon blond ful tjej med overkligt löshår. eller en dokumentär om Usama Bin Laden.
Hur kan hennes blogg vara en av de populäraste i detta land? Hur är det ens möjligt?
Vad har hon skrivit om för pinsamt det sista? Jag får gå in och kolla...
Ja, snabbt gick det. Skrattet kom, hann inte ens blinka.
Jag behövde bara scrolla ner några dm och där var den, ett videoinlägg.
Gudars, jag måste samla mig.
Kissie står inne i badrummet och filmar sig själv.
"Öeeehm, KOLLA mina läppar sitter på, eeeh, det var någon som undrade om jag hade tappat dem.
Nooope... ! Och dem är fina, eller hur?" *viftar med ögonfransarna*
HON SER UT SOM HELVETE!
Förlåt. Detta är ren skadeglädje och rätt omoget, men så går det säger jag bara.
17 år och redan Linda Rosing.
Ska bli kul att se hur hon ser ut vid 30.
Jag drar bara slutsatsen att de flesta som läser hennes blogg gör det för att få sig ett gott skratt,
för annars... mja då vill jag nog inte bo i Sverige mer.
/Erica out
Den Bekväma Ensamvargen
Sitter i skolan, har håltimme 2 timmar och 40 minuter, ensam. Eftersom jag inte känner så många i skolan.
Jag har mina pinglor men resten flyter ut till en massa på något sätt.
De pratar inte med mig och jag pratar inte med dem. Trist.
Det är tur att jag är en sådan bekväm ensamvarg. Gillar att vara ensam.
Blir så mycket roligare att prata med sig själv då.
Fick "one extra assignment" om European Exploration av Kathryn, min historialärare så det är ändå allt jag hunnit med. Nu ska jag sluta prata engelska med mig själv och vänta på Matilda som har företagsekomoni,
jag läser inte den kursen.
Linda om du läser detta hälsar jag och Matilda att det vore väldigt najs om du kom hit.
/Erica out
Tangled up in the blue
Just nu, just ikväll hittade jag mig själv.
Sov gott. imorrn väntar kreativiteten.
/Erica out
Hej alla barn nu är jag här (igen)
HEEEJ ALLIHOOPPAAAAAA! Nawt.
Nu har jag precis som alla andra startat upp en blogg. Anledningen till att det dröjt så länge är att jag under de senaste två åren fnyst åt bloggande och allt anknytet till det. När jag började mitt fruktansvärt seriösa bloggande på Lunarstorm var blogg ett ord som inte ens alla visste vad det var. Nu, två år senare har 66 % av den kvinnliga befolkningen en egen blogg. Och jag som hatar allt som är vanligt och kommersiellt är körd. No more blogging, bye bye Lewnarstorm, bye bye folks uppskattning och beundran.
MEN, nu har jag tjurat färdigt.
Jag hoppas att lika många människor kommer att läsa denna bloggen. Skriver snart, take care.
/Erica out
Jag som 14 årig Lunarstorm-bloggare, Stiligt!
