Det är svårt att få orden att rinna ner i fingrarna idag.
Tårarna droppar på min lilla Macintoshdator. Trodde inte att det skulle vara såhär svårt.
Jag vet att jag gråter över en skitsak, men jag tycker ändå det är jobbigt.

Jag har nu efter en termin på samhäll internationell på Folkuniversitetet bestämt mig för att sluta.
Jag vill inte längre gå på en skola där det finns knappt 100 elever
och alla går in för att stenplugga och dissa allt kul.
Med det sagt menar jag inte att alla som går där är tråkiga,
men det är ingen hopp-och-lek-skola om man säger så.
Det händer för lite och finns för lite folk för att jag ska trivas.
Gymnasiet ska vara kul, det ska vara en tid där man träffar nya människor och har roligt.



Hela denna terminen har jag tvekat, fram och tillbaka i tysthet.
Ska jag gå kvar, ge det en chans eller byta?
En del av mig har velat dra därifrån varje dag medans en annan hållt mig kvar, och det är fortfarande så.

När jag träffade Maja, Linda, Lisa, Matilda och Marigona kändes allt så bra.
(Ni betyder faktiskt jättemycket för mig)




Men nu ett tag senare känns inget bra alls.
Jag kan inte gå kvar bara för att jag gillar linjen och vill ha egen dator när jag hatar själva skolan.
Det går inte. Jag kommer bara ångra mig senare om jag stannar.



Jag och Linda har varit på Magnus Åberg Gymnasiet idag och igår och allt är i princip klart.
På måndag blir vi mågare och börjar vanlig samhäll. Det känns konstigt. Allt är bara konstigt.



Jag måste vänja mig vid att folk kallar mig Erica nu,
och inte ÄäeRRica, Ericgaa eller... (vad har Liz för accent nu? ÄerIIca?)

Det känns riktigt hårt.



Bröt nästan ihop i skolan förut idag.

Kathryn: ÄäeRRica, why weren't you in class this morning?
Erica: Ehm, yeah.. I'm leaving...
Kathryn: NOO :( ÄäeRRica!
Erica: I'm sorry, you're a good teacher and all, but I can't stay here.
Kathryn: Oh noo (VERY SAD FACE, TEAR IN EYE)

Usch, jag vet att jag kommer gråta imorrn.


Aldrig mer engelska med underbara Liz.
Aldrig mer naturkunskap på engelska som man aldirg förstod, med Gareth.
Aldrig mer Kathryns historialektioner.
Aldrig mer datorer.
Aldrig mer engelska på allvar.
Aldrig mer Folkuniversitetet.





The Sad Day
/Erica out