den sorgsna lilla dikten

Det är du själv som slår.
Du är så säker på vad du gör, slår. motar, slår, motar. Allt skjuts bort från dig.
Precis som du vill ha det.
Ni glider ifrån varandra.
Ni slåss verbalt varje dag. era själar är fulla av blåmärken.
Ni vet att ni sårar varandra, att ni borde sluta upp.
Men ni står kvar, ute i varsin kyla, med vinter i hjärtat och ånger i hjärnan.
Ni ser vad som händer, ser hur ni lågsamt flyger ifrån varandra.
Det finns inget ni kan göra
Det finns så mycket ni kan göra
Ni älskar varandra.
Ni ser vad som händer, men väljer att stå kvar.
Ute i kylan.


/Erica out

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fin dikt har du skrivit den själv? :)

2009-01-19 @ 20:51:51
Postat av: Erik

Fin dikt har du skrivit den själv? :)

2009-01-19 @ 20:52:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0