den sorgsna lilla dikten
Det är du själv som slår.
Du är så säker på vad du gör, slår. motar, slår, motar. Allt skjuts bort från dig.
Precis som du vill ha det.
Ni glider ifrån varandra.
Ni slåss verbalt varje dag. era själar är fulla av blåmärken.
Ni vet att ni sårar varandra, att ni borde sluta upp.
Men ni står kvar, ute i varsin kyla, med vinter i hjärtat och ånger i hjärnan.
Ni ser vad som händer, ser hur ni lågsamt flyger ifrån varandra.
Det finns inget ni kan göra
Det finns så mycket ni kan göra
Ni älskar varandra.
Ni ser vad som händer, men väljer att stå kvar.
Ute i kylan.
/Erica out
Du är så säker på vad du gör, slår. motar, slår, motar. Allt skjuts bort från dig.
Precis som du vill ha det.
Ni glider ifrån varandra.
Ni slåss verbalt varje dag. era själar är fulla av blåmärken.
Ni vet att ni sårar varandra, att ni borde sluta upp.
Men ni står kvar, ute i varsin kyla, med vinter i hjärtat och ånger i hjärnan.
Ni ser vad som händer, ser hur ni lågsamt flyger ifrån varandra.
Det finns inget ni kan göra
Det finns så mycket ni kan göra
Ni älskar varandra.
Ni ser vad som händer, men väljer att stå kvar.
Ute i kylan.
/Erica out
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fin dikt har du skrivit den själv? :)
Postat av: Erik
Fin dikt har du skrivit den själv? :)
Trackback