Nu har jag lugnat ner mig
En situation uppstod igår som fick mina ögon att ändra färg.
Var längesen jag var så förbannad som jag var igår, ändå höll jag mig förvänansvärt lugn.
Det får jag väl tacka Sanna och Tobias för.

Ni får gärna tycka att jag är sur och löjlig men det ni gjorde igår, eller rättare sagt inte gjorde, var lågt.
Har jag nån gång behandlat er illa eller försökt ställa er utanför? Ni kanske bara är omogna, vad vet jag.
Trodde iaf vi var bättre vänner än så. Apparently not. Sad.




På senare tid har jag utvecklat en dålig vana att slå sönder saker när jag blir arg (jättearg).
Prylar som tavlor, telefoner, fjärrkontroller och systrar ligger illa till när min ilska släpps lös.
Det är verkligen inget jag är stolt över men heller inget jag kan kontrollera. tyvärr.
Det är så galet skönt att slänga något riktigt hårt i en vägg, att hörra klirr av glas som går sönder
eller sprit som rinner ner i avloppet.
Det är som att handlingen tar med sig lite av känslorna.
Men efteråt blir man arg igen eftersom man måste städa upp efter sig.
Ond cirkel.
Så, är det någon som har ett tips för hur man kan avreagera sig på ett mer smidigt och billigt sätt?


/Erica out