Nu för tiden försöker jag gå igenom livet med en mer positiv och harmonisk syn. Dels för att kompensera för många bittra tonår där cynism och negativiet var mina bästa vänner, men också för att må lite bättre.

 

Jag försöker efter bästa förmåga sluta störa mig på onödigt tjaffs och inte heller klaga i onödan. Men nu är det söndag eftermiddag (märk: dag efter lördag) och då kanske grannbarnen inte måste leka så jädra högljutt?

 

Är det för mycket begärt att vilja rehabliteras efter gårdagen i lugn och ro?

 

Huvudsaklig tes: Det är mycket synd om mig idag.

 

 

Att väcka någon genom att spela upp "nyan cat" kan ibland kännas som en bra idé i teorin. Men det är det inte.

Min pappa har nu haft så många medelålderskriser i följd att jag tappat räkningen på hur många motorcyklar/helikoptrar/tekniska prylar som inhandlats de senaste åren.

Vårt garages nyaste tillskott är en andra motorcykel. Pappa försökte igår förklara vad som skiljer den åt från den han köpte för nån vecka sen.

En väldigt lång genomgång med begrepp jag tyvärr inte förstod.

Men sammanfattningsvis tror jag man kan säga att den största skillnaden är att den nya hojen är en sån som folk vänder sig om efter på gatan och tänker:

"Jag tror mina öron just dog".

Tanken på att min fader (i detta nu faktiskt) glider runt på en dödsmaskin som inte bara är väldigt farlig, utan också ansvarig för kollektiv förlust av hörsel gör mig lite illa till mods.

Så om ni promenerar runt i staden och tvingas uppleva plötslig dövhet så kan ni ju tänka på att jag ber om ursäkt å hans vägnar.

Bild på mig och Elf från i Vintras eftersom jag inte hittade någon mer relevant.

Sist jag bloggade var i januari. Då skrev jag att jag och Elf var på jobbresa. Saker och ting har väl utvecklats en del sen dess och sen början på februari bor vi nu i den fina staden Oslo. I det svarta guldets land. Det är synd att jag misskött bloggen så mycket under det här halvåret med tanke på hur många inlägg jag lätt haft inspiration till. Mycket har hänt som enkelt kunnat bidra till ökad aktivitet här på blogg.se.

Eftersom jag kikade in här nu och såg hur många som fortfarande följer mig och min blogg känner jag mig nästan  skyldig er en liten sammanfattning av de här månaderna, så, förhoppningsvis, framtida inlägg makes more sense (jag kan inget uttryck för det på svenska, tipsa gärna så jag slipper låta som en douchebag).

I början på året blev jag anställd som ferskvaremedarbetare i en mysig Icabutik i västra Oslo. Jag trivdes med en gång, och efter en ombyggning med nytt koncept är jag fortfarande kvar. Som ferskvaremedarbetare jobbar man med fisk, ost, varm mat, kött och delikatess. Jag trivs bäst med fisk.

Positiva saker med att jobba med fisk:
- jag får använda min kreativitet (nåväl) till att pimpa fina diskar.
- majoriteten av alla fiskar är fula och därför också roliga.
- när småkrabbor i misstag kommer med i en räkfångst brukar jag lägga ut dem i hela ferskvaren som ett "practical joke". Jag är väldigt cool som människa.

Negativa saker med att jobba med fisk:
- när man får blod/slem/skinn i munnen. (händer oftare än ni tror, försökt filiéa en marulk nån gång)
- när nån i omklädningsrummet sniffar och bedrövat säger att det luktar fisk (mina kläder i skåpet) och man tvingas svara "det är bara jag".
- att man är rädd för att "det är bara jag som luktar fisk" ska missuppfattas.
- när kunder med äldre erfarenhet av fisk kommer in för att briljera med sina kunskaper.
- när kunder med äldre erfarenhet av fisk kommer in för att briljera med sina kunskaper och har fel.

Ex: "Makrillen ligger åt fel håll". "Laxen är godast att äta precis när den är nyfångad". "Ni svenskar kan ingenting".