Det här med livskriser.

Min pappa har nu haft så många medelålderskriser i följd att jag tappat räkningen på hur många motorcyklar/helikoptrar/tekniska prylar som inhandlats de senaste åren.

Vårt garages nyaste tillskott är en andra motorcykel. Pappa försökte igår förklara vad som skiljer den åt från den han köpte för nån vecka sen.

En väldigt lång genomgång med begrepp jag tyvärr inte förstod.
Men sammanfattningsvis tror jag man kan säga att den största skillnaden är att den nya hojen är en sån som folk vänder sig om efter på gatan och tänker:

"Jag tror mina öron just dog".

Tanken på att min fader (i detta nu faktiskt) glider runt på en dödsmaskin som inte bara är väldigt farlig, utan också ansvarig för kollektiv förlust av hörsel gör mig lite illa till mods.

Så om ni promenerar runt i staden och tvingas uppleva plötslig dövhet så kan ni ju tänka på att jag ber om ursäkt å hans vägnar.



Bild på mig och Elf från i Vintras eftersom jag inte hittade någon mer relevant.
/Erica out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0