Tjena wzup wzup? Kvar i Dalsland.
Sitter och chillar med en svart fet katt.
Nä men skoja för fan.
Våra citykatter är mcdonaldsoffer jämfört med de som
stryker omkring här. I tell you. Skinny ass bondebitches.

Iaf.
Just nu hänger jag med Busan.
(Om hon vore en människa skulle hon varit en nyinflyttad New York-bo. 
20 bast. Kaxig, snygg, lite oskuldsfull och med en mörk hemlig bakrund)
Henne har min mammas syster räddat och tagit hand om.

Viktigt:
Min moster är ingen ensam mössbärande hippiekvinna med 15 skabbiga katter överallt i lådor och garderober.

Utan för ungefär ett år sedan smög lilla Busan runt utanför Banken
(där hon jobbar) (alltså min moster, inte katten) Det var minusgrader och
hon verkade inte ha någonstans att ta vägen. Moster gav henne mat,
lät henne komma in i värmen, satte ut annonser och flygblad men när
ingen hörde av sig efter 2 månader tog hon hand om det lilla byltet själv.

Empatisk djurvän.
Stjärna i boken.

---

Så nu ett år senare är vi här. Tillsammans. 
Hon står på soffan och tittar på skärmen med sina stora ögon.
Vi har boundat big time ikväll.

Katter har en tendens att känna av min allergi på mils avstånd.
Och så fort de fattat att Aha den där får inte klappa oss
vill de ha mig och blir de sådär extra söta och fluffiga.
Typ:
Rör mig då. vet att du vill, se vad mjuk jag är. såja, thats right.
Och en minut senare ser mina ögon ut såhär:

Fucking sluga katter alltså.
Nu ska jag se på film. Igen.



/Erica out