Då var mitt CLP-311 sålt. Jag har sköna pengar i min ficka.

Men varje gång jag ska skiljas från ett intrument jag spelat mycket på blir jag så ledsen. Det känns som att ta farväl av en kompis. I somras när jag köpte digitalpianot, eller Yamaha Clavinova Piano CLP 311 som är hennes fullständiga namn, var jag tvungen att göra mig av med min elorgel från 60-talet. Jag hade hittat den i en sekond handbutik ett par månader innan för 275 kr, och jag älskade den. Men det fanns inget annat alternativ. "Du kan inte ha ett piano, en keyboard, ett digitalpiano och en orgel, Erica. Vi har inte plats". Orgeln förlorade omröstningen.

Så i samband med att vår granne hjälpte till att bära in Clavinova fick han min orgel som tack, eller som en tjänst, något i den stilen. Efter att han gått satte jag mig och sörjde, smyggrät samtidigt som jag invigde mitt nya fina piano. Jag fick inte ens säga hejdå jag fick inte ens säga hejdå tänkte jag som ett mantra medan jag klinkade.

Det låter så töntigt allihopa och jag tycker inte att jag är speciellt materialistisk av mig annars. Men jag tror de flesta som musicerar på ett eller annat sätt har en relation till sina instrumet. På samma vis som barn har gosedjur som vänner.

Mina föräldrar säger ibland att när jag flyttat ut ska de skrota mitt piano för att få mer plats i vardagsrummet. Bara det får mig att vilja bo hemma för alltid. Jag vet att jag inte kommer kunna ta med mig det när jag flyttar, och om jag senare i livet vill ha ett piano i mitt hem är det smidigare att köpa eller nytt, alternativt adoptera ett gammalt, än att återförenas med mitt barndomspiano. Men det är ändå så sorgligt. Typ "gammelmormor sitter på ålderdomshemmet, ingen hälsar ju på henne längre så det är kanske lika bra att vi gör oss av med henne". Barbarisk jämförelse, men lite så känns det.  

Och nu är Clavinova borta. Såld. Jag sålde henne för en timme sen. Åh, ångest.

Nej, jag får nog gaska upp mig lite nu, är inte långt ifrån att inta fosterställning och sätta på en Kentskiva. Och då vet man att det är illa.
 
/Erica out