Eftersom jag inte kunnat äta på hela veckan är inte energin på topp.
Mamma hjälpte mig därför att städa mitt rum idag.  

Allt började kanon. Jag sorterade kläder, mamma tvättade lakan.
Allt gick som smort. Tills.
Tills någon kommer nerför trappan. Det är pappa.
"Jag är här för att dammsuga" säger han med ett leende på läpparna.
"Mamma skickade mig istället för henne".

....

I ett par sekunder står jag och funderar över orden som just lämnat hans mun.
"Mamma skickade mig för att dammsuga".
Mamma skickade mig. För att. Dammsuga.

För er som inte känner min pappa ska jag förklara lite närmare.
Denna kan situation kan liknas med en vetenskapsman som delegerar över sin revolutionerande aidsforskning på en No-lärare från högstadiet.

Alltså: Mannen är född på 60-talet. Den fysiologiska logiken talar redan där för att han inte ens kan hantera en dammsugare. Ännu mindre se till att ett rum blir rent, alltså fritt från dammtussar och grus, med den.

När dammsugarn mystiskt tystnat efter mindre än två minuter och pappa kom upp, meddelades att han dammsugat klart anade jag direkt ugglor i mossen. Och mycket riktigt. När jag går ner i rummet för att utvärdera arbetet möts jag av en dammtussparad strax bakom pianot.

När jag påpekade detta för pappa blev han aggro och stirrade oförstående på mig.
Men hur ska jag komma åt att dammsuga där!? gapade han argt samtidigt som han viftade med dammsugarmunstycket framför mitt ansikte för att jag minnsan själv skulle kunna se att den var för stor för att komma åt springan på två decimeter!!

När jag visade honom att man kan ta av det stora munstycket för att komma åt i trånga vrår fick han ett aha!-liknande uttryck i ansiktet. Stackars. Aja nu vet han det! Och jag fick dammsuga resten av rummet själv.

Tack och hej nu ska jag gosa sönder min man.
/Erica out