Det är inte ofta jag blir riktigt förbannad. Eller ja, jo det är ofta jag blir riktigt förbannad. Men det är sällan jag känner den irritation blandat med frustration jag just nu upplever. Anledningen: Det är omöjligt att få tag på noter på internet utan att behöva betala för det. Iaf de noter jag alltid letar efter. Inlägget som följer kommer därför handla om nedladdning och min dubbelmoral kring ämnet.

För merparten av Sveriges äldre människor är detta inte ett problem. Att behöva betala för en tjänst eller produkt är inget man blir irriterad eller frustrerad över. Du behöver noter? Ja. Gå och köp dig lite då. Det är ett faktum att om man vill ha något säger det sig själv att man då måste betala för det. End of story. Så är det och har varit under hela deras liv.

Men jag är född på 90-talet. Jag är uppväxt med obegränsad tillgång till kultur i alla dess former. Film, musik, spel, böcker etc. utan att behöva betala en enda krona. Ett klick på datorn bara så är det klappat.

Jag hör ibland äldre människor prata om nittiotalister och det framgår tydligt vad de tycker om oss. Vi är giriga, pantade snorungar för att vi resonerar som vi gör vad gäller musik, film eller i mitt fall nu: noter. Och grejen är. De har rätt. Vi är giriga och pantade snorungar. Vi är verkligen det.

Och ni kan säga emot mig hur mycket som helst, men svara på det här:
Varför skulle vi inte betala, egentligen?

När de här debatterna om nedladdning och piratebay etc. pågick som hetsigast höll jag alltid med artisterna. "Vi älskar att göra musik, men lets face it. Om vi inte får pengar för att överleva kan vi inte producera". Jag satt sympatiskt nickande och tänkte "Självklart förtjänar ni pengar! Om man lägger ner ett år på att få till en riktigt bra skiva är det ju självklart att få belöning för sitt slit!"

Ändå klickade jag några dagar senare hem det där nya albumet jag så länge sett fram emot. Då spelade det ingen roll längre. Gå till affären och lägga upp en fjärdedel av barnbidraget på disken för 12 låtar? I don't think so, när jag kan få det gratis på fem minuter, här och nu. Artisterna är knappast mer fattiga än 14åriga jag.

(Jag vill dock medge att jag emellanåt och sen länge tillbaka köper skivor med band och artister som jag verkligen gillar. Men det är mest för samlarvärdets skull)

Vi har kommit undan med detta beteende under flera års tid och omvärlden har låtit det pågå så länge att vi inte längre tror att vi gör något fel. Vilket på så många sätt faktiskt är just fel. Det går inte att argumentera för att det är rätt att ladda ner musik gratis. Ladda ner, absolut. Men utan att betala för det? Nej det är varken rättvist eller rätt. Men ändå gör jag det, och som sagt, blir skitsur när jag googlar "free sheet music carter burwell" och får upp sidor som kräver pengar.

Jag bad att få ut mitt brottsregister förra veckan eftersom vissa jobb kräver intyg på att man är ett snällt barn. Och för ett par dagar sen kom det. Helt vitt. Inte en dom, inte en prick för mopedtrimmning eller snatteri ens. Jag är helt ren. På pappret. Men i praktiken är jag en skurk. Och har vart en skurk sen mina tidiga tonår. Precis som resten av min generation.

Med den här texten vill jag alltså säga att vi måste bryta de tankemönster vi näst intill har inpräntat i vårt DNA vid det här laget. Det är inte okej att ladda ner film eller musik som människor lagt ner tid på för att kunna försörja sig. Och det är inte okej att bli så sur att man slänger en toffla tvärs över rummet så att ett glas samt ett hamsterhjul går sönder, för att inte noter är gratis.



/Erica out