Det går bättre med dieten idag. Jag känner mig gladare och livet är skönare.
Exempel på svåra stunder nu är bara tex när L-E Bernie tar med kladdkaka
med vit choklad till skolan eller när Spiderchick skriver att hon varit på tårtbuffé.

Då kan jag för ett ögonblick överväga att slänga mig över nåt ont jävulskap.
MEN det gör jag självklart inte.
Snart 5 veckor har gått utan att jag ens slickat på en kolhydrat.
Helt otroligt.
Och inte för att go all Katrin Zytomierska här nu men jag börjar
mer och mer tappa min förståelse och empati för överviktiga
människor (nu pratar jag om människor som är medvetna om
sin fetma men som skiter i det och proppar i sig onyttigheter ändå).

Det är inte "omöjligt" och ni har inte alls "provat allt för att gå ner".
Om alla åt mindre kokhydrater skulle det finns så mycket färre tjockisar.
Mycket kolhydrater + fett = dödens fetmadöd.

Ni får ju inte hata mig nu när jag skriver såhär.
Självklart är det inte så att jag ser ner på överviktiga människor,
men jag tycker att det är osmakligt hur vissa behandlar sin kropp och göder den.
(Om det självförvållat, inte graviditetskilon eller viktuppgång orsakat av sjukdom)

Skitsamma. Det jag verkligen vill säga är.
Är du överviktig och vill gå ner i vikt? Ät efter LCHF-metoden.
Då är det inte ens snudd på omöjligt att loosa kilon.

---

Nåvel..
Här är en häftig låt. Peter Bjorn & John's sjätte singel. 
Brukar alltid lyssna på den när jag åker buss till skolan och i refrängerna låtsas
jag att jag är skådespelare i nån film. Vet inte varför, men jag gör alltid det.



/Erica out