Kom nyss hem från Sverigdedemokraternas torgmöte i Trollhättan.
Intressant.

Tillställningen började med att två högtalare monterades upp mitt på gågatan
och ur dem strömmade snart vackra kampsånger där refrängerna gick ungefär:
"Ge oss vårt Sverige tillbaka" "Vi är på gång gång gång, ska du med?"
"Älska pizza, men döda alla invandrare".

Och melodierna var så himla.... svängiga. Alla ba what.
Tänk schlagerfestival möter Disney Channel.
Klämkäckheten tog liksom nya höjder.
Ett tag började jag nästan titta mig över axeln efter Lotta Engberg.
Höll ett vakande öga på SD-skåpbilen, bombsäker på att snart få
se henne hoppa fram där ur och stega fram med en mick i handen.
Detta hände dock aldrig.

Själva snacket var väl inget förvånande eller nytt i sig..
Mycket skit, felaktig fakta och statistik, fjäsk för pensionärer och
ett ständigt informerande om att DET MINSANN BYGGS MOSKÉER HELT
OKONTROLLERAT I SVERIGE!!!!!!! Och att alla muslimer är farliga osv osv. 
Tröttsamt. 

Jag kan ju känna att om ett parit behöver uppbackning av 8 pikétbussar 
med 100 poliser som omringar dem, (jag överdriver faktiskt inte)
bara för att kunna driva sin politik... Säger inte det rätt mycket?

Eller är det faktiskt så att SD har rätt?
Att resten av Sveriges befolkning är dumma i huvudet och väljer att
"blunda för ´inbördeskriget´ som härjar i vårt fina land?"

Nej.
Jag tror mer att det rör sig om att SD:are är lågt begåvade människor
som lever i en trång, obekväm värld med sitt egen osäkerhet och självförakt.  
Det är vad jag tror.



/Erica out