Min dator måste ha en svart jävla själ.
Jag finner nämligen ingen annan förklaring till att den
nyss raderade/slarvade bort mitt en timmes långa arbete.
En hel sida, typsnitt 11, jämställdhetspolitik från en högerperspektiv.
Borta.
På en sekund.

Den frustration man känner efter ett sånt här trauma är så jävla omfattande.
Jag vill nästan dö lite. Eller utveckla ett snabbt självskadebeteende.

I samma stund som jag insåg att min text blivit mördad märkte jag
tårarna som brände bakom ögonlocken. I ett försök att hejda mig
själv från att ge upp en psykotiskt vrål spände jag hela kroppen. 
Och började blöda näsblod istället.

Det har slutat nu. Men jag tänker ändå sitta lutad över det
svekfulla fanskapet i hopp om att det finns några droppar kvar.
För effektens skull.

Känns mer dramatiskt att väsa:
"här kan du ligga och tänka över dina synder"
om datorn samtidigt är insmetad i blod.

Nu ska jag försöka sova lite.
/Erica out