Man blir så förundrad ibland. Lyssna på detta.
Idag har jag 2 gånger fått höra att jag är fin.

"Vad fin du är idag!"

Samt

"Vad fin du är i håret erica!"

Inga konstigheter?
Eller?

JOJ. För hur har jag sett ut?
Jo nu ska ni få höra.
Oduschad, snösvettig med otvättat hår och gårdagens smink omplacerat.
(och tro nu för guds skull inte att jag skriver detta för att fiska efter komplimanger
om att jag är naturligt snygg med otvättat hår och gårdagens smink. Det gör jag inte)

Utan jag säger bara det uppenbara: Jag har sett för jävlig ut idag.
Och så är det med det.

Men ändå finns det folk som säger snälla saker.
Undrar därför: Gör dem det för att de tycker synd om en för att man
har en ful-dag eller tycker de verkligen att man är "fin"? Hmm..

Vad Fin Du Är. Vad fin du är idag!!
Det är ju så jobbigt att svara på det. Eller hur?
När man vet att man är egentligen ser ut som ett skadeskjutet rådjur.


Varför kan man inte istället få höra "Vad fin du är i håret erica!"
när man faktiskt är fin i håret? För det händer nästan aldrig mig.
Jag får oftast får komplimanger för mitt yttre när jag inte ansträngt mig.
Otroligt provocerande.

Då gångerna man väl stått en timme framför spgeln, fixat hår och smink 
extra noga och väntar på ett snällt ord från omgivningen då är det lika tyst
som ögonblicket efter att jag sagt "patriarkal könsmaktsordning" på släktkalas.



Den här kvällen kände jag mig fin.
Fick jag höra det?
Nej.

/Erica out