Så satans förbannad på livet just nu.
Tror på allvar att jag börjar gå mot nåt slags för-depps-stadie.
Ingenting är kul längre.

Ångesten över att inte hinna klart med allt ligger som ett moln över mig.
Ett envist, mörkt, förtärande, asstort ångestmoln.
Okej där blev det lite för emotional hardcore kanske.
Men såhär då: 
Det känns som att jag går runt invirad i en blöt filt dygnet runt.  

I helgen har jag festat med mina vänner.
Jag har vart på klubbar och pubar. Skrattat, kissat på mig,
träffat nya människor, dansat till typ Miley Cyrus och Taylor Swift
(exotiskt för mig) och gjort sånt som annars leder till fetaste välbefinnandet.
Det gör det inte nu.
För under allt kul så tänker jag på allt jag måste hinna klart med.
Idag fick jag skolka från skolan för att hinna plugga.
Hör man ens hur det låter eller?

Jag har suttit sen tio i morse tills nu, förutom en sovpaus på två timmar.
Jag är klar med min redovisning, förberedd inför svenskaprovet och helt slut.
I vanliga fall känner man lättnad efter att ha avslutat nåt sånt här.
Man är utmattad och ger sig själv en powernap som belöning.

MEN DET KAN INTE JAG FÖR JAG ÄR INTE EN I NÄRHETEN AV KLARHETENS KLARHET!!!!!!!!! JAG FRÅGAR MIG SJÄLV ÄR DET ENS MÖJLIGT ATT JAG FORTFARANDE HAR SAKER KVAR NÄR JAG PLUGGAT DYGNET RUNT SEN TVÅ VECKOR TILLBAKA?!?!!??!!!

Ja, tydligen.
Wraaaaaaauu, tror ångesten börjar övergå i ilska nu.
Jag känner för att raffsa sönder toarullar med tänderna.
Jag blinkar med ögonen säkert dubbelt så ofta som vanligt och mina
fingrar sprätter när jag slappnar av eftersom hjärnan är så upspeedad.
Jag aggrar mot mina egna kuddar på nätterna för att de väcker mig
genom att vara täckta med mitt eget saliv. Jag aggrar på kuddarna......

Jag är konstant, arg, stressad och orolig.
Fantiserar om att slåss och slänga saker omkring mig.

Det här sommarlovet kommer för mig bli som att börja livet igen.
Kan inte ens beskriva hur mycket jag kommer njuta.
Att kunna sova utan att vakna hundra gånger per natt, att kunna träffa
mina vänner, att kunna gå ut och festa, att kunna SOLA, vara UTOMHUS i SOLEN.
ATT KUNNA CHILLAAAAAAAA. Omg.
Jag kommer nästan av detta snacket alltså.

Den 11 juni börjar mitt liv igen.
Och ert med, för då ska jag skriva roligaste inlägget evaH.
Hehe, kram på er.
/Erica out