Ibland tycker jag verkligen inte om mig själv.
Tex när jag vaknar av att jag dreglat ner hela kudden eller
när jag hivar i mig flera glas mjölk trots att jag inte borde.

---

Mjök brukade vara min största crejv i livet innan jag blev allergisk.
Jag kunde dricka morgon, middag, kväll. + däremellan.
16 år av överdosering resulterade såsmåningom i mjölkallergi.
Aka Laktosintolerans.

När jag fick beskedet dog något inom mig.
I flera dagar satt jag bara och vaggade fram och tillbaka.
Jag kunde inte förstå.
Det var inte mig liksom?! Förstår ni?

Jag gick ganska snart in i en förnekelsefas.
Jag fortsatte dricka och vägrade se vad som hände med mig.
Ekonomin var i botten.
Jag vände hela min familj ryggen och ljög ständigt för dem.
När de försökte hjälpa mig skällde jag på dem och sa hemska saker.

Jag minns speciellt ett tillfälle när mamma frågade mig...
Hon frågade... förlåt mig... en sekund bara..
 
Hon frågade mig vad som hänt med mjölkkartongerna.
(Vid den tiden drack jag flera liter om dagen men döljde det
genom att hälla vatten i de tomma förpackningarna)

Jag svarade - de har du väl druckit upp själv din kalv.
Glömmer aldrig hennes ansiktsuttryck. Jag visste att jag hade gått för långt.
Men, för mjölkdrickare blir känslorna lätt avtrubbade, så jag brydde mig inte.

Själva uppvaknadet kom en natt i april.
Jag kom hem, sugen som vanligt, och styrde stegen mot kylen.
Hittade flera nyinköpta mjölkpaket och började sluka det ena efter det andra.
När orgien var över gick jag och la mig.
Flera timmar senare vaknade jag, mådde väldigt dåligt.
Magen värkte och jag spydde över mig själv i sängen.

Mamma och pappa kom ner och blev förskräckta där de såg mig ligga där.
Dagen efter började vi prata och kom fram till att jag var missbrukare.
Efter det köpte vi laktosmjölk.

Jag tålde inte det heller.
Så därför blev alternativet att helt och hållet sluta dricka.

---

Ibland kan jag få brutala återfall. Som idag.
Kan inte motstå.
Nu måste jag gå och spy.

/Erica out