Jag tror någonting har fastnat i tvättmaskinen.
En fågel, bandspelare eller alternativt en cykelkedja.
Det piper och liksom "skriker" från den.
Asobehagligt när man sover ensam på understa våningen. 
Mitt rum är typ källan till all paranoia i min kropp.
Det första jag tänkte när jag hörde "skriken" var liksom:
Spökbarn.

Det måste vara ett jävla spökbarn.

Men sen lugnade jag mig, tänkte på M och Det finns en logisk förklaring
till allt-fadderullan. Andades, och somehow så vann Cykelkedja-i-tvättmaskinen-förklaringen över Spökbarn-i-källaren-förklaringen. Skönt. Mindre läskigt.
Med det sagt så måste jag tillägga att jag inte vet vad som finns i maskinen.
Det kanske inte ens finns något i den.
...
Sen kan man fråga sig varför jag ens tänker sådana här meningslösa tankar?!
Och ännu viktigare:
Varför bloggar jag om dem?

Herregud.
Nu blir det att sluta ögonen.
Hörs imorrn.
/Erica out