Åkte till Uddevalla sjukhus i tron att de skulle "titta" lite på mig.
Kanske ta några foton och peta på knölen.

Så blev det inte.

---

Ca 12.30 sladdar vi in på UVS parkering.

Jag - pappa?
Pappa - mm...?
Jag - om det är cancer, kan vi köpa godis då?
Pappa - ja.

Vad skönt tänkte jag.
Om allt nu blir elände så har man ändå lite ljus i mörkret.
Colanappar...................

Sen gick vi in.
Fick sitta ner en stund så vi ägnade oss åt vanliga väntrumssysslor.
Läsa skvallertidningar, kommentera kronprinsessas (växande?) haka och
försöka lista ut vad de andra i rummet hade för åkommor (vi frågade alltså inte)

Läkaren vi skulle till hette Radovan Ramza och jag suckade inombords.
Jag får ALLTID utländska läkare. 
Sånna som inte pratar såpass bra svenska att jag förstår.
När jag var på vårdcentralen sist och den danska överläkaren
pratat i tio minuter utan att jag förstått ett ord sa jag tack, tog receptet
han skrivit (antingen salva eller någon slags dryck, inte säker) och gick ut.
Asförbannad.
Det slutar liksom alltid med att jag tvingas gå tillbaka.

(Dr Ramza dock var hur bra som helst och jag förstod allt hon sa.
Lärdom: alla utländska läkare pratar inte dålig svenska)

Jag och pappa satt iaf där i väntrummet när någon ropade mitt namn.
Vi blev placerade i en "operationssal" och efter en stund kom 2 läkare in.
De pillade på knölen, petade, knådade, slog den osv osv.
Sen skissade de runt hela knölområdet och fotograferade.
Och thats it, trodde jag.
Men de behövde ha något att lämna till labbet.

Med risk för att låta som en massive-ass-pussy:
Bedövningssprutan gjorde JÄTTEONT.
Jag gnydde och Dr Radovan ba ANDAS!! ANDAS!!
Jag ba KÄFTEN!!!!!!!!
Skoja.

När hon fyllt hela knölen med bedövningsmojs började hon borra.
Ja, borra i min rygg. Gröpte ur bitar och la i olika rör.
Det var SAW-stämmning i rummet.
Mysskala: 0.2

Sen sydde de ihop mig.
Min knöl är hård och de hade problem att få igenom nålen på vissa ställen.
Ytterst ibehagligt.

Det gjorde inte ont, men kändes bara så äckligt alltihop.
Jag tvingade pappa att ta kort hela tiden.
Läkarna måste trott att vi var dumma i huvudet.

Här är lite fina pix.
(Det röda området på ryggen är BLOD!!!!)







Det mest smärtsamma under "ingreppet" var dock att jag var kissenödig. 
Läkare har sån pondus, de verkade så upptagna och viktiga
att jag inte kunde med att fråga om jag fick gå på toaletten.

---

Vi får svar om 3 veckor.
Då vet vi vad knölen är för något.
Dr Ramza sa att hon hade sina teorier men
ville inte säga något förrän hon fått labbresultatet.

Positivt? Negativt?
Det återstår att se.
TO BE CONTINUED!

---

/Erica out