Min första och enda bön.

Kära vädergud.

Nu har vi haft snö i allt för många månader. Min själ saknar värme, sol och bad. Den saknar grill-kvällar, shorts och volleyboll på sanden. Den saknar att vakna av att solen lyser in genom mitt fönster och väcker mig, den saknar att äta frukost ute i morgonsolen. Den saknar att kunna cykla utan att vara livrädd för att trilla och dö.

Snälla, snälla, snälla. Kan inte all snö bara försvinna? Jag skulle vara så tacksam. Jag skulle till och med kunna avstå från massa dåliga saker för att få lite värme. Jag lovar att vara en snäll flicka i all evighet.

Tack på förhand / M-zor out.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0