Min och orgelns första natt tillsammans var truly amazing.
Det fanns ingen hejd på oss. Vi bara spelade och spelade. 
Tiden slutade att existera. Det var bara vi två mot världen.
Med jämna mellanrum varierade vi ljudvolym och bytte sound.

Keyboarden låg och blängde på oss från soffan hela tiden.
(Tror att han är svartsjuk och känner sig övergiven)

Nån gång vid 3 somnade vi utmattade.
Jag i sängen och orgeln vid fotändan.

Idag har jag sån energi och är så glad, jag spritter liksom.
Sån fantastisk känsla!
Har bestämt mig för att ta semester från spelandet och åka och bada.
Ligger antagligen på en filt någonstans på Skräcklan om nån vill komma förbi.
Hej så länge!



Sur, övergiven keyboard.

/Erica out