Misstänker starkt att jag kan vara misantropist.
Känner bara för att gräva ner mig i marken och leva där med mig själv.
Utan människor. Orkar nästan inte människor ibland.
Naiva, fega, oupplysta, korkade stereotypa idioter.
Ingen behöver egentligen ta detta personligt.
Handlar väl mest om att jag bara vill kräkas över hela människosläktet.

---

Jag tog en fientlig diskussion mot Mannen som vet och H igår angående manliga/kvinnliga politiker. De menande att det inte är någon som helst skillnad mellan könen i politiken. Att män får stå ut med lika mycket påhopp och granskas precis lika hårt som kvinnor när det kommer till "skandaler" och misstag. 

ARE YOU FUCKING KIDDING ME? 

Jag kunde inte smälta att de var seriösa..
Jag.. jag... hur kan man inte se..
ÅÅÅÅÅÅÅH. 

H brukar vara klok, han är väldigt smart och intresserad av politiska frågor
så hans ord fick mig bara att undra vart fan han varit på samhällslektionerna.

Ångrade mig precis nu.
Tänkte blogga som fan men jag stoppar här.
Jag orkar inte länka massa sidor/krönikor/artiklar skrivna
av politiker/professorer/samhällsvetare. Känns inte ens lönt.
Jag är trött på att försöka öppna ögonen på alla.
Slutar ändå bara med att jag blir bara ledsen och får panik.

Ingenting är bra idag.
Så ni vet.
/Erica out