Har varit i Borås hela dagen och tittat när min syster tävlat i gymnastik.
Uppdateringen kom i kläm eftersom det inte fanns något glassigt internetcafe i gymnastikhallen. Så störande asså.

Nåväl.
Var flera år sedan jag såg min syster tävla sist (dåligt samvete beyond alla gränser) så satte i halsen när jag upptäckte att hon blivit jätteduktig!
Hade pms-anfall och grät typ av stolthet.
Filmade allt, gjorde Julia Roberts armsvingen (ni vet den i Pretty Woman på träffen med hästarna och polon? Ni veeeet "WELL DONE!!!! WOAHH WOAHH WOAHH!!") och bar mig allmänt pinsamt åt. 

Mina framtida idrottsbarn kommer lida helvetets alla pinsamhetskval. 
Facebook-like. 
 
Men det som förgyllde Boråstrippen var Bill och Bull.
Also known as mamma och pappa.
Det har helt gått förbi mig vad engagerade de faktiskt är i Pani's gymnastik.
Helt fantastiskt.

Mamma är fast besluten att klappa händerna stenhårt
(decibelnivån i hallen höjs med ca 120 %) och håller igång minst 
fem sekunder till efter att resten av publiken slutat applådera. 
 
Och min fars nyinskaffade (?) idrottspappapersonlighet var det sötaste på länge.

 
Vi sitter i cafeterian och äter, pratar om tävlingen när detta händer:

Jag - Vissa grejer de yngre gymnasterna gör är ju inte så avancerade egentligen *blablabla*. Tex när de hoppar över plinten spikraka i kroppen och...

Pappa *mumlar försynt över sin kaffekopp* - Ljushopp.

Jag - Va?

Pappa *dödsseriös* - Det heter ljushopp. 


Fick spänna alla de få muskler jag har för att inte fullkomligt bryta ihop.  
SÅ sött ögonblick. Det heter ljushopp.
Nej, lille daddy har rätt. Man ska inte slarva med gymnastiktermerna.

Dagen har varit speciell. Ovärd bilfärd men annars lugnt.
/Erica out