Jag åker buss cirka två timmar om dagen och har inga problem med det. 
Gillar att ha en stund själv då jag kan tänka, slappna av och lyssna på musik.
Det finns dock en sak som jag tycker är jättebesvärande med att åka kollektivt.
När man går på bussen och det inte finns ett ledigt säte.
DO-DO-DO-DOOOOOO!

Jag är sjukt mesig när det gäller sånt här och frågar alltid
lite sött om "jag får slå mig ner" innan jag sätter mig.
-_-

Det som nu blir det jobbiga i sammanhanget är om följande inträffar:  
Bussen gör flera stopp och det helt plötsligt finns det massa lediga tvåsäten.
DO-DO-DO-DOOOOO!

Sjukt obehagligt eftersom detta ger utrym för ett av de största svenneproblemen:
Ska Man Sitta Kvar Bredvid Främlingen Eller Byta Till Ett Eget Tvåsäte?

Blir helt schizo i dessa situationer alltså!
En sida av mig misstänker att tha stranger bredvid sitter och tänker
"gud vad jobbig hon e asså ja vill sitta själv".
Medan en annan sida av mig är rädd för att såra människan om jag flyttar på mig.
De flesta tar inte illa upp av sådant. Jag brukar tex bara hosta "lodare".
(För att markera)

Men tänk om personen man suttit bredvid i en halvtimme visar sig vara
en överpubertal/deprimerad/självmordsbenägen varelse som övertolkar platsbytet?  

"Jaha.. där flyttade hon på sig.. Varför då?
Varför ville hon inte sitta bredvid mig längre? Luktar jag illa?
Är jag ful? Skäms hon över att sitta bredvid mig?
Jag måste verkligen lukta illa. Klart hon inte vill sitta bredvid mig.
Ingen vill någonsin sitta bredvid mig.
Och inte på mig heller... Ingen gillar mig"

Får panik lo.
Jag är hård som berg men mjukis ibland.

Nu ska jag översätta en spansk hiphoplåt.
Tackar de övre makterna för google translate och bugar och hukar.
Heheheh.

/Erica out