Hallo har vart mycket det senaste.
Kom hem från Göteborg igår och har vart allmänt upptagen sedan dess.
(allmänt upptagen= sugen på att ligga i sängen och titta på Harry Potter)

Men allt är bra. Helgen har varit mycket bra.
Började på torsdagen med att åka ner för att bo i studentlägenhet
med tre andra kvinnor med ca 3x4 kvadratmeter att samsas om.
Gick förvånansvärt bra bortsett från en incident när ögonen svartnade
pga av M-J Skåne och hennes tre år gamla retsamma mentala psyke.
Då fick jag gå ut och ta en emergency-cigg och andas lite.
Men annars har det som sagt varit trevligt som skjutton.
Shopping, hoffmaestro på fredagen, mat och utgång.

I mördarregn klockan tolv i lördags begav mig jag och M in mot centrum
för att fezta loss på Styrbord Babord, men eftersom min syssling Jean på
något vänster fått uppfattningen om att jag är 20 år (will kill you) kom vi inte in.

Så vi gick till Berso istället, där det var 23. Och kom in.
Därför hängde vi resten av kvällen med mäklar/It-vetar-kostymknuttar
runt 25-30 och låtsades att vi var från Sthlm. Jag vet inte varför.
Ända sen vi kom hem från Rhodos (där det i princip bara fanns sthlmare har vi
utvecklat en slags förkärlek till just sthlmska, och med lite högre promille än vanligt, i en stad där vi inte direkt känner någon gick det inte att stoppa oss.
Vi var från Södermalm och så var det med den saken.

Resten av natten fick vi därför koncentrera oss på hur vi pratade.

Jag skämdes lite hela tiden för på väg till centrum hade vi träffat
tre jättesöta tjejer som vi kom att hänga med i flera timmar, och när
en halv natt har gått och man har bundat kändes det bara så fel att säga:
"hehe vi är inte från sthlm egentligen vi har bara drivit med er i flera timmar"
så vi höll i vår fejktalande sthlmska käft och spelade på...
För två gals som egentligen pratar mer göteborgska än sthlmska
är det inte så enkelt, och speciellt inte efter en öl eller två.
Ju mer vi fick i oss, desto värre pratade vi.

Vid nån punkt blev det typ jobbigt, och efter sista cidern outhärdligt.
Folk ville presentera oss för sina polare från sthlm, ville veta var man
skulle gå ut i sthlm? vilka klubbar var bäst? vart bodde vi? på vilken gata?
och sist men inte minst träffade jag en pratglad sthlmare framme vid baren.
I det läget kändes det bara jävligt ansträngande alltihop och när en av
kostymknuttarna ifrågasatte om inte M kom från Värmland kände jag: 

Nej nu är det dags att dra. 

En rädsla för att bli utskrattad/eventuellt nedsparkad på asfalten av de
tre söta tjejerna när de avslöjat oss hade uppenbarat sig i mitt huvud.
Så efter en stunds tjat fick jag in M i en taxi och vi åkte hem.

Sen gick vi resten av söndagen och spanade oroligt på stan,
livrädda för att stöta på någon vi pratat med under kvällen.

Kan inte bestämma mig för om spektaklet var värt eller inte.
/Erica out