---

Inledningsvis vill jag bara meddela att alla som läser hela inlägget får en kaka.

---

Suttit och tittat på jämställdhetsdebatt i SVT nu en stund och kan
bara konstatera att jag blir mer misantropisk för varje dag som går.

För det första är det ett hån, ETT HÅN att vår kära jämställdhetsminister
Nyamko Sabuni inte vill kalla sig feminist. Hon gjorde under debatten flera
uttalanden och underströk att hon är för jämställdhet men vill inte kalla sig feminist.

?

"För jämställdhet men vill inte kalla sig feminist" (.........)

Såhär enkelt är det.
Den feministiska ideologin står för jämställdhet mellan könen.
Genusforskare idag är överens om och säger såhär:

Anser man att kvinnor är underordnade män i samhället
och vill göra något åt det är man i teorin feminist.

Sen har feminismen, precis som vilken ideologi som helst, tusen grenar.
Men den grundläggande tanken är att kvinnor och män ska ha lika rättigheter.
Såväl socialt som politiskt.

Förstår därför inte varför människor är fast beslutna att smutskasta. 
När kvinnliga moderater i TV sitter och hånar genusundervisning. 
Varför gööööör dem det?
Varför?
Vad kan vara dåligt med genusundervisning?
Är det av rädsla att upptäcka verkligheten?
Är det för att man inte orkar, bryr sig?
Eller bara för att tjocka gubbar i kostym är rädda för att
"om några år behöva slussas iväg till dödsläger på feministernas begäran"?

Snälla.

En annan sak är att det i sånna här debatter alltid finns en man. 
Han är mellan 30-40 år, har knäppt instoppad skjorta och glasögon.
Och han har som uppgift att agera balansmätare. 
(Misstänker att han är finansierad av Alliansen)

Så fort den feministiska debatten börjar luta för mycket åt ett håll.
Då sveper han in och fokuserar ihärdigt på att det är lika synd om männen.
Att män minnsan också är förtryckta i samhället!
Män diskrimineras också hela tiden!!
Han påpekar att män är lika utsatta och orättvist behandlade som 
vilken kvinna som helst. Och att han poängterar att han är trött på
"alla privilegier som kvinnor ständigt får ta del av". 

...

Nu vill inte jag måla upp en offerbild för kvinnor här direkt...
Men vi får ju faktiskt se till verkligheten, till fakta.
Att som politiker påstå att män är lika förtryckta som kvinnor.
Det är bara pinsamt. Korkat.

Om man har för avsikt att hålla en direktsänd jämställdhetsdebatt
på en AHMENDUURÅÅÅH-nivå ska man fan inte sitta i TV kan jag tycka.
 

---

Jag är feminist. Jag heter Erica och jag är feminist.
Inte humanist, eller bara "för ett jämställt samhälle".
Jag är feminist och det står jag för till 100 %.

Jag är feminist, men det betyder inte att jag vägrar sminka mig,
eller att jag inte äger några sexigt kroppsformade kläder.
Det betyder inte att jag har töjningar i öronen,
korpsvart trassligt hår med dreads och dr martens kängor.
Jag måste inte vara militant vegan eller engagerad demonstrant.
Jag behöver inte vara en manshatande arg skallig lesbian. 

Bara för att det är den bild media gärna ger oss av feminister.  

Sen ska jag inte ljuga för er.
Visst, det finns nog vissa feminister som verkligen hatar män.
Men det existerar säkert också moderater som vill mörda alla fattiga.
Förstår ni?

Slutord: Våga kalla dig feminist

(Cred till dig som läst hela texen. Har Ballerina, Digestive och Mariekex)
/Erica out