Busschaffisarna kör igen
Nu har busschaufförerna dragit igång med stenseriösismen igen.
Det senaste är en kvinnlig busschaufför i övre 40årsåldern.
Förut när jag åkte hem från skolan hörs plötsligt detta i högtalaren.
"Jag vill bara påminna er om att ta på bältet. Det är nämligen lag att det ska vara på"
Hela bussen ba ställde sig upp och skrek: BRYYYYYYYYYYY!!
Inte.
Men i mitt huvud gjorde de det.
Iallafall. Det verkar inte som att någon följer bussdamens förslag och tar på sig bältet.
Därför, fem minuter senare gnisslar det till igen.
"Jag får än en gång påpeka att det är LAG på att bältet ska vara på"
Denna gång låter hon arg också.
(?)
Runt fem-sex tiden består bussen till störst del av vuxna människor, mest i 40-50 årsåldern.
Vi behöver inte bli tillsagda att ta på oss bältena.
Vi vet att de finns där och tar på oss dem om vi känner oss lite extra säkra
på att något kommer hända just den dagen, annars låter vi bli.
Vi behöver inte ha en busschaufför (trots världens mest viktiga och betydelsefulla arbete)
som säger till oss att ta på oss bältet som om vi var små barn.
Jag satt som på nålar resten av vägen. Inväntade nästa steg.
Vad skulle komma?
Skulle hon kanske slänga sig ur båset, börja gå runt i bussen och se till att alla var fastspända?
Var det en sån dag?
Tyvärr var det inte det.
Men satan vad kul det hade varit.
/Erica out
Det senaste är en kvinnlig busschaufför i övre 40årsåldern.
Förut när jag åkte hem från skolan hörs plötsligt detta i högtalaren.
"Jag vill bara påminna er om att ta på bältet. Det är nämligen lag att det ska vara på"
Hela bussen ba ställde sig upp och skrek: BRYYYYYYYYYYY!!
Inte.
Men i mitt huvud gjorde de det.
Iallafall. Det verkar inte som att någon följer bussdamens förslag och tar på sig bältet.
Därför, fem minuter senare gnisslar det till igen.
"Jag får än en gång påpeka att det är LAG på att bältet ska vara på"
Denna gång låter hon arg också.
(?)
Runt fem-sex tiden består bussen till störst del av vuxna människor, mest i 40-50 årsåldern.
Vi behöver inte bli tillsagda att ta på oss bältena.
Vi vet att de finns där och tar på oss dem om vi känner oss lite extra säkra
på att något kommer hända just den dagen, annars låter vi bli.
Vi behöver inte ha en busschaufför (trots världens mest viktiga och betydelsefulla arbete)
som säger till oss att ta på oss bältet som om vi var små barn.
Jag satt som på nålar resten av vägen. Inväntade nästa steg.
Vad skulle komma?
Skulle hon kanske slänga sig ur båset, börja gå runt i bussen och se till att alla var fastspända?
Var det en sån dag?
Tyvärr var det inte det.
Men satan vad kul det hade varit.
/Erica out
Kommentarer
Trackback