När jag gick nedför trappan förut trallade jag lite för fort och höll därför i räcket.
När jag nästan var nere känner jag något blött i handen.
.  ...   . ..   .   ..
Valet stod mellan att ta livet av sig eller att springa och tvätta den.
Jag valde det senare.
Nu är kisset borta.

---

Eftersom M-J Skåne av okänd anledning inte är i skolan sitter jag nu ensam här på andra våningen.
Bosseman har lektion i rummet bredvid.
Hans röst är visserligen så mörk att inte alla mänskliga varelser kan uppfatta den, men jag.
Jag hör att det är han.

En julmust, en tunnbrödsrulle och jag är redo för min powerpointredovisning i internationaliseringen (världens längsta ord)

Keep on rockin'
/Erica out