Så fort jag slarvat lite med uppdateringen dalar statistiken direkt.
Därför slänger jag in ett inlägg även fast det inte existerar en tanke bakom.
Det spelar tydligen ingen roll har jag hört.
Det viktigaste är bara att inlägget finns där när ni klickar er in.
Eller något.

Vad ska man printa ner?
Nåt politiskt, nåt flummigt, nåt aktuellt, nåt pinsamt?
Mina tankar är så låsta på vardagarna när jag har skolan.
Den suger musten ur mig, inspirationen, viljan. Lämnar inget kvar till bloggen.
Lämnar inget kvar alls egentligen.
Jag har massor att plugga i helgen även fast det i princip är det enda jag gjort i veckan.
Får mig att tappa lite av livslusten, om jag ska vara ärlig.

Jag pluggar som ett djur men får nästan aldrig högst betyg längre.
Och även om jag får det, vad spelar det för roll?
Det är ju inte ens säkert att vi får jobb vi förtjänar sen ändå.
Det kanske inte ens FINNS jobb när vi går ur.

De säger att det kommer ordna sig, att allt kommer att ordna sig.
Jag lyssnar inte på det örat, litar inte på de orden.

Jag önskar ibland att jag var lättsam och romantiserande.
Inte cynisk, bitter och granskande.
Jag önskar att jag kunde blunda för obehagliga och jobbiga saker (som alla andra).
Inte bara se helvete överallt.

Miljön blir sämre, barn dör av vätskebrist, människor torteras, våldtas, djur utnjyttjas. 
Mord. Hat. Gnat. Tjat. Mat. Folk äter ihjäl sig medans andra dör av hunger.
Ingen gör något. På allvar. Vi orkar inte. Vill inte.
Våra stackars förvirrade ungdomshjärnor ser.

Tänker hur ska man ens orka växa upp i takt till detta? Bli vuxen, ta ansvar, bli erfaren.
Hur ska man orka jobba, bilda familj, resa, ha kul, göra saker man måste göra, saker man
borde göra, eller saker man vill göra när världen till största delen är smutsig och orättvis?
Jag frågar. 

Bara så trött och arg.
Jag är mitt mest cyniska och allvarliga jag idag.
Jag har sånna dagar ibland.
Sucka om ni vill men skriv ingen tarvlig kommentar om att jag ska vara glad.

---

Det blev visst en tanke bakom detta inlägg trots allt.
/Erica out