Jag är mer bitterfitta än vanligt ikväll.
Jag blev utslagen ur hunter idag.

Och jag glömde igår att många av er inte vet vad hunter är, därför drar jag det lite fort.

Hunter är ett game som händer varje år på Magnus Åberg Gymnasiet.
Alla på hela skolan kan vara med och det går ut på att "hunta" människor.
Man får en lapp där det står tex "Erica Norstedt skall hunta Viktor Bernsandt, hp2b" (min lapp).
Och för att eliminera någon kan man antingen:
Ge en kram, peta personen med en morot eller (nytt) kasta lasso.
Nytt för iår är också att man kan skydda sig, max fem dagar totalt.
Då ska man bära flytväst och hjälm (se tidigare inlägg) eller vara orangeklädd från topp till tå.
Då, utanför skolan, i matsalen, biblioteket och på lektionerna är man fri.
Blir man tagen måste man ge sin hunter sin lapp och sen ska den personen hunta den, nifattarva.
Den som är kvar längst och har flest lappar vinner en mp3 eller liknande.

Så igår morse märkte jag, Vissan och Fanny att några tjejer följde efter oss.
Vi började gå fort och låste in oss på några toaletter. Inte smart.
Tjejgänget ställer sig utanför och väntar där vi ska ha lektion.
Jag tror först att de är ute efter Vissan och Fanny men när jag öppnar dörren på glänt
står en tjej där och ler mot mig. Fan. Nu är det kört.
Jag sätter mig ner på toalettstolen och försöker tänka klart. Vad har jag för alternativ?
Det står fem tjejer där ute, varav en ska hunta mig.
Fem mot en. De skulle lätt kunna brotta ner mig medans huntern kramar/petar mig med moroten.
Mitt hjärta slog som satan, jag ville ju verkligen inte åka ur. Inte första dagen.
Så jag tar en blick i spegeln, sträcker på nacken, tar mina böcker och går ut.
Huntern ler mot mig och sträcker ut armarna.
I helvete heller.
Jag går mot henne och viker sen blixtsnabbt av.
NEEEj skriker huntern och kubbar efter mig.
Jag är faktiskt rätt snabb, men med adrenalin i kroppen är jag superman.
Springer/hoppar nedför trappan, sätter av bort mot expeditionen, ut i stora korridoren, förbi cafeterian.
Jag sprang som en jädra afrikan.
Bakom mig hör jag till sist JAG GER UUUUUPPP.
Victory.

Jag springer uppför trappan igen och in i klassrummet där jag är trygg.
Benen bär mig knappt och jag får typ ingen luft.
Men det var det värt. Jag klarade mig.
Resten av dagen gick jag med flytvästen och bandyhjälmen.
Folk gav mig bitchiga blickar, skrattade åt mig, tyckte jag var töntig, mina vänner ville inte gå bredvid mig.
Men det var det värt. Jag klarade mig.

Idag kommer min hunter och kramar mig bakifrån.
F-A-I-L-U-R-E

Bitter
/Erica out