Jag gjorde något stort nyss.
Det låter rätt töntigt, men jag har iprincip inte rört något carne på ett år.
Har inte velat och har inte sett någon anledning till det.
Men nu kom min moder hem och var jättesjuk så heliga birgittan i mig poppade fram likt en äppelros.
Jag började med att göra citronvatten till henne, tog fram en tallrik och skalade
lite clementiner och kiwis (vitaminbomb) men sen fattades det något på tallriken kände jag.
Halva delen var tom och så kunde det ju inte vara.
Så jag öppnar kylen i hopp om att finna något att fylla ut mitt matkonstverk med.
Det enda tänkbara jag får syn på är fläskfilebitar från Annas konfirmation och funderar en stund...
Ska jag ta i den?
Hur dåligt mår min mor?
Är det värt det?
Mina tankar går till hennes oexisternade röst och glödheta panna.
DET ÄR KLART MAMSI SKA HA EN KÖTTBIT!

Så jag trotsar mina egna principer för att göra en god gärning.
Fan vilken Dalai Lama jag ÄR.
Kände mig som världens bästa människa när jag gick uppför trappan.
Som tack vaknar mamma ur sin feberkoma och börjar gapskratta åt tallriken.

Vad är det för fel med att blanda kött och frukt?
Gör inte ni carneeaters det?

/Erica out