Som sagt, ibland förundras jag över hur stor hjärnkapacitet jag har.
Jag fick världens snilleblixt förut.
Jag tycker det är så svårt att veta var jag ska gömma min dagboksnyckel (ja jag skriver dagbok).
De senaste gångerna har jag gömt den på så kluriga ställen så att jag tillslut knappt hittar den själv.
Det är rediga flashbacks från de tidiga tonåren.
Ni vet när man gömde alkohol i sitt rum under fyllan och när man vaknade dagen efter
så visste man inte vart i helskotta ens vodka-och-fanta-och-redbull-flaska var. 
Den kunde vara under sängen, i sängen eller låt oss säga.. bakom en kudde i vardagsrumssoffan...
I alla fall.

Jag fick nu iaf världens smartaste idé. Jag skulle skära upp ett litet fack i en bok, nivet som på film.
Ett litet fack där jag kunde lägga dagboksnyckeln utan att någon nånsin skulle hitta den!!!
Så jag kastade mig upp ur sängen jag låg inbäddad i med papper och laptopar och grejer.
In i pappas verkstad och fann en behändig morakniv.
Så tog jag fram en liten bok med änglar på och började karva.
Går ju asfint det här tänkte jag. Lättare än jag trodde.
Och så fortsatte jag mitt pluggande.
Nu när jag skulle resa mig känner jag plötsligt en äcklig smärta i låret och upptäcker
att jag lagt kniven i sängen MELLAN benen. Kunde blivit en jävligt självförorsakad könstympning där.
Idioti helt enkelt.
Sen är jag ju inte världens mest försiktiga person heller.
Men någon måtta får det vara.

<------ ajje!


/Erica out