Jag sitter här i soffan och tänkte att nu är det dags för lite gnäll. Var nån timme sen sist.
Jag har sån fruktansvärd mensverk att jag vet inte var jag ska ta vägen.
Valet står mellan att kapa av mig själv från magen och neråt eller att bita ihop. 
Det gör lika ont att ligga i fosterställning som det gör att sitta i soffan.
Det spelar ingen roll om jag grejar på datorn eller om jag ligger och stirrar i taket.
Det gör lika förbannat ont ändå.
Mensverk liknar ingen smärta kan jag tala om för er killar och ni andra lyckligt lottade kvinnor slipper detta.
Smärtan går i vågor varje sekund,
Nu gör det ont, nu gör det inte ont, nu gör det asont, nu gör det inte ont, nu gör det aaaaasoooont.
Varje sekund. Och jag mår illa, inte bara i magen. Det är som att må illa i ryggmärgen och låren as well. 
Mina ben kommer spy när som helst känns det som.

Och, nu kommer det värsta att höra när man är kvinna, och tyvärr har vissa biologiska plikter.
Mitt i all smärta och irritation är det "Förlossningsläkarna" på TV.
Jag sitter här, gråter och så ser man kvinnor som föder barn..
Hela konstruktionen av barn/utgång är ju helt insane, det vet vi.
Men när man får höra att föda barn är som att ta sin värsta mensverk x 7 000 000 då gråter jag ännu mer.
Jag tycker så mycket om barn och kommer säkert skaffa några när jag blir äldre...
Men alltså.. jag sitter här nu och lipar över min pain och att veta
att man kommer känna såhär nån gång i framtiden fast 7 000000 värre
då funderar jag på om det verkligen är värt det. När min syster föddes tog det 22 timmar...
22 timmar av rent hemskt jävelskap för en liten unges skull...
Nej nu ska jag släppa detta och äta massa socker.



God, jag älskar varje sekund av att vara ung.

/Erica out