Ibland är jag bara ett sånt arsle.
Ett patetiskt, klumpigt, korkat, osmidigt jävla arsle.
Och jag råkar alltid bli det när jag försöker vara en bra människa.
När jag försöker hjälpa till. Inom parantes: "Hjälpa till".

Min kära vän H har haft vin på ett par byxor jättelänge.
Och jag erbjöd mig att hjälpa honom.
Jag hade, förstår ni, nästan börjat tro att tvätta bort vinfläckar var min stora talang i livet.
Alla kan inte vara rockstjärnor och fotbollsproffs, man kan vara duktig ändå.
Varje människor har nog iaf 1 egen talang. Och jag får ALLTID bort rödvinsfläckar.

Iaf.
H hade små, små fläckar på två olika ställen.
Jag kan chilla biff igenom det här, tänkte jag.
Inga problem. Det här är mitt call, min talang, inget kan gå fel i mina händer.



Förberedelser: Stenhård och självsäker i tvättstugan. Har langat fram alla mina flaskor. Nu jävlar.




Resultatet: ?



........?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!?!?!



Hur mycket jag än önskade mig hallucinationer i denna stund så var det ingen idé.
De såg verkligen ut såhär.



Här är jag och byxorna.
H's föredetta ljusblå chinos är nu fläckiga med en stor vit alien/spermie/penis över ena benet.
Det är såhär det går när jag försöker hjälpa människor.

Jag är den som råkar sparka rullatorn på tanten som redan ramlat.
Jag är den som råkar spotta mjölk i ansiktet på någon efter att artigt ha skrattat åt dens dåliga skämt.
Jag är den som råkar spilla klorin på ett par byxor som inte är vita.

 
Har ingen aning om hur jag ska berätta detta för honom...
Räcker det att skriva ett sms med texten: "Jag är ett sånt jävla arsle"?

/Erica out