Jag har varit här i exakt 31,5 h utan att drabbas av någon speciellt stor ångestattack.
Om man räknar bort några små incidenter i bilen på väg hit.

Som alltid när vi kör de sex milen hit börjar det krypa i min kropp basicly så fort vi kommer in i Frändefors.
Förbi skroten och hundklubben.. benen svider och rix fm (jagfåraldrigväljakanal) fyller bilen med dålig energi.
Vi passerar lite björkar, buskar tills, slutligen: SKOG.
Då brukar man vara ungefär i Brålanda. Det var här min attack took place.
Vi kör in, förbi riksrasta, förbi äckligaste pizzerian i historien, förbi skolan och BHAM!
Strumpor I Sandaler.
På 500 meter såg jag inte mindre än 4 (!) människor med strumpor i sandalerna.
Varför?
Just.. varför?
VARFÖR STRUMPOR I SANDALERNA?
VARFÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR?

Danny/Ola/Måns Zelmerlöv/Lena PH/Orup/Whatever dunkade loss bilen samtidigt
som 4 (!) par strumpor i sandaler hoppade upp och smällde till mitt ansikte från alla håll.
PAFF PAFF PAFF PAFF.
Alla hår på kroppen stod upp.
Mellerud-reaktionen kan jag inte ens skriva ner utan att orsaka very unpleasant flashbacks.


Här är en bild jag hittade i datorn på mig som blond.
Blir lite småsugen igen.



Ps. Det här inlägget innehåller några engelska ord.
Jag tycker det är väldigt häftigt.
/Erica out