Jag har en dålig dag.
Är så jävla förbannad på mina inbitna, trångsynta uppfuckade 60talist-föräldrar.
Jag skäms över dem. Ser ner på dem. Tycker synd om dem. 

Inte för att gnälla, men jag känner mig ibland så utanför i min familj.
Mamma pappa syster är som en person, och jag står bredvid. Tycker vad jag tycker, står för vad jag känner.
De flummar runt, vågar inte tänka själva. De gör vad som är bekvämast.
Tycker vad de "borde" tycka. Skäms för att sticka ut.

Idag började vi en diskussion om ammning, jag och mina föräldrar.
Jag kommer aldrig att vilja amma mina barn och det sa jag.
Jag vet att jag kommer att älska mina barn och vilja dem allt gott.
Men mina tuttar får dem inte. Nej. Jag kommer köra på modersmjölkersättning.

Mamma och pappa tyckte jag var fånig. Utryckte att det är själviskt med kvinnor som inte ammar.
"Om man skaffar barn får man räkna med uppoffringar *smacksmack*"

Jotack?

Vara illamående de första tre månaderna av graviditen.
Gå upp i vikt.
Få ont i ryggen.
Se fötterna och händerna svullna upp till dubbel storlek.
Låta graviditetshormonerna fucka upp dig. 
Få åderbråck.
Utveckla celliliter.
FÖDA = smärta, evt förlossningsdepression.
Ont i muffen många veckor efter.
Svårt att hålla tätt.
Tvungen att äta tabletter för att stoppa mjölkproductionen som också fuckar upp hormonerna.

---

Jag tycker man gör rätt många uppoffringar som kvinna när man väljer att bli gravid.
Därför blir jag så arg när pappa sitter och påstår
att man är självisk som kvinna om man väljer bort ammningen.

Jag vill inte att mina tuttar ska se ut som tubsockor när jag är klar med spektaklet.
Är jag självisk då?
Det finns modersmjölkersättning som är precis lika bra som vanlig bröstmjölk.
Barnet får samma närhet. Man byter bara ut tutten mot flaskan.
Varför är det ändå så själviskt? Och varför måste MÄN understryka det?
I denna frågan tycker jag rent ut sagt att män ska hålla käften. De har ingen talan.
De behöver inte offra ett skit.
Det är vi som tvingas se våra kroppar förändras. Inte dem.
De måste vara med på ETT moment i hela bli-gravid-festen och jag tror
inte de har något problem med att genomföra det, om man säger så..

Jag tycker verkligen synd om mina föräldrar.
De ser inte alla dessa jävla strukturer som gör skillnad på kvinnor och män.
Pappa tror tex att han kan så mycket, men det gör han inte. I am telling you.
För något år sen uttalade han sig om att just lesbiska dras mer till sport och "manliga aktiviteter".
Det ligger i deras natur.
Han förklaring var att
"För 40 år sedan var det iprincip bara lesbiska kvinnor med i damfotbollslagen"
Jag sa inget mer under den diskussionen. Jag orkade inte.
Jag satt bara en stund och tänkte på hur naiv han är och hur synd det är om honom.
Det ångrar jag nu.

Jag borde ha sagt att:
Jo, men för 40 år sedan så hade männen stort inflytande över kvinnorna.
Kvinnas plats var fortfarande i hemmet, även fast endel började smyga sig ut i arbetslivet.
Det som förväntades av en kvinna vid den här tiden var att hon skulle
sköta huset och ta hand om barnen medans mannen jobbade och tjänade pengar
Mannes gillande var viktigt.
Och på den tiden ansågs det inte fint med en kvinna som svettades och sysslade med "manliga akiviteter".
Ingen man ville väl ha en kvinna som höll på sådär? Nej vet du vad!
Och det var inte så jättepopulärt att vara kvinna och ogift.
Alltså slutade/började inte de heterosexuella kvinnorna med tex fotboll.
Männens gillande var tyvärr viktigare än den egna viljan.
De lesbiska fortsatte eftersom de inte brydde sig om männen åtrådde dem eller inte.
Så enkelt.
Det här var ett väldigt enkelt exempel.
Man behöver inte gå särskilt djupt in i det här ämnet för att analysera fram det här faktumet.
Men det är det som är problemet med mina föräldrar och många andra.
Man väljer att inte gräva. Det är så mycket lättare att nöja sig.

OCH DET ÄR DÄR NI GÖR FEL.
Vill ni att era ungar ska växa upp i samma värld som oss?
Vill ni sitta där om tio år och tvingas stå ut med män, kanske era makar, kanske era pappor
som står över er och påstår att om ni inte ammar är ni själviska kvinnor.
 
Jag tycker jämställdhet är något av det viktigaste.
Man ska behandlas på samma sätt på lika villkor oavsett om man har en kuk eller fitta.
Det är bara så enkelt.
Jag vill inte utrota männen bara för att jag kallar mig feminist. Jag älskar männen! 
Det enda jag vill är bara att alla ska kunna njuta, vara glada,
få lika lön för samma arbete, behandlas med respekt och slippa styras av samhället och media.
Är det verkligen så fel? Låter jag så bitter och osexig?
Bara för att jag väljer att inte låta ett barn totalförstöra mina underbara tuttar.

Det här inlägget är lite osammanhängande och bitskt.
Jämställdhet och ammning i en rungande oordning.
När tankarna sprutar ur en pågrund av aggression är det svårt att göra det bra.
Ha det in mind för jag orkar inte renskriva.
Nu måste jag sova innan min hjärna kokar sönder.

Slutord 1: Jämställdhet är viktigt. Jag hatar inte män.
Slutord 2: Vill du inte amma, gör det inte. Man behöver inte göra ännu en uppoffrng för ungens skull.



Jag har som sagt ingen bra dag.
/Erica out