Riskfyllt tidsfördriv
Inte illa.
Jag har en tendes, som många andra, att sova bort lov.
När det är söndag sitter man sen och undrar "Vad har jag egentligen gjort?"
Man minns kvällarna och nätterna (om man inte festat hårt)
Men dagarna klumpar ihop sig.
Idag har jag iaf hunnit med första radens saker + ätit en bulle + pluggat + plockat på mitt rum
+ kastat en studsboll mot Annas dörr tills hon hon ut och satte naglarna i nacken på mig.
Inte illa.
Anna är så jädra stark. Jag väger säkert 15 kg mer än henne men ändå är det jag som åker på däng.
När vi var små så var det jag som fick min vilja igenom, starkast vinner, djungelns lag.
Men nu är det inte så längre..
För det första är jag rädd för henne.
För när hon är förbannad, struntar hon i vart och hur hon slår.
Hennes små knytnävar bara viner i luften.
De kan träffa en kind, en tand, en mage. Hon bryr sig inte.
En gång när jag hade retat henne satte hon sig på mig,
höll fast mina armar med benen och boxade mig rakt mellan ögonen.
Sen skrek hon "förlåtförlåtförlåt" men det hörde inte jag eftersom jag var avsvimmad, ne men...
Det räckte iofs med jag morrade till sen och låtsades börja
jaga henne så sprang hon skrikande som ett skott upp till rummet.
Poängen är: Hon har ingen kontroll på vad hon gör.
När jag blir arg och utövar våld mot henne, vilket är väldigt sällan.
Så tänker jag efter innan jag slår.
Typ:
Slår jag henne i ansiktet gör det väldigt ont + kan lämna synbara märken.
Slår jag henne på armen gör det lite ont + kan lämna synbara märken.
Slår jag henne med handflatan svider det + lämnar inte synbara märken
Osv.
Jag gillar inte att slå henne, det gör jag inte. Även fast hon är starkare så är hon mindre än mig.
Det känns fel att göra henne illa. Omoraliskt.
Jag slänger hellre saker på henne.
Det känns riktigt bra.
Egentligen får jag väl skylla mig själv. Våra flesta bråk handlar om att jag retar upp henne.
Men om ni kände henne skulle ni förstå varför.
Jag skrattar så jag dör lite ibland.
När hon är sådär galen och våldsam får jag adrenalinkickar.
Och hon ser tokig ut.
Trevlig mix en otrevlig dag.
Har ni våldsamma syskon kan jag rekomendera denna typ av tidsfördriv.
Hajdo
/Erica out
hahahahahaah, jag skulle aldrig våga hetsa robert. han är ju verkligen typ 3 ggr så stark och arg som mig. trippar på tå när han är hemma för att inte väcka hans onda andar...
Jasså? Jag trodde Robert var den lugna typen, haha! Han borde ju vara förbi den värsta tiden av puberteten egentligen. Ackack!
gaaaaaaalet ;D
Haha, jag brukar också reta upp min syster. Väldigt roligt måste jag säga :D
Jag är inte helt säker på vem Sanna du är.. men jo det är skitkul! Alltid roligt att inte vara ensam om sina hobbys!
Kan ju säga att det inte är så lätt att hålla sig lugn när det kommer en fjärrkontroll farandes och träffar än i ryggen, eller på armen, eller på benet, eller i magen. Eller i huvudet.. Så vad arg man borde bli när man får än fjärrkontroll i huvudet så är jag inte mer arg än vad en annan normal människa skulle bli tror jag. Frågan är bara om det verkligen är normalt att kasta fjärkontroller i huvet på sina syskon..?
