Lilla Frenchy åkte idag.
Det var tårdrypande att vinka av henne vid bussen.
Tro det eller ej men tom M-J "Hjärta av sten" Skåne släppte fram alla känslor sen 2006 och gav järnet.

Jag var helt okej cool i början.
Men så snart alla andra blev ledsna bölade jag som ett litet djur.

Innan hon kom hit så trodde jag att den här veckan skulle bli krävande och
jobbig på vissa sätt eftersom jag kan vara så extremt ensamvargig.
Jag kan vara hypersocial men får jag inte mycket lonelyspace flippar jag ur.

Fotnot: Jag har aldrig i mitt liv varit rädd för ensamhet.
Har inga problem med att sitta själv i matsalar, trivs att resa utan sällskap.  
Jag är typ en sån där tönt som skulle kunna åka på semester med sig själv. Lätt.
För vissa människor låter sånt här helt sjukt och såå p-a-t-e-t-i-s-k-t.
Men det är det inte.
Okej ?

---

Iaf!
Den här veckan har gått så mycket bättre än jag någonsin trodde.
Jag och Justine har umgåtts i princip dygnet runt men
jag har varken blivit irriterad eller känt mig instängd en enda gång.
(Det är väldigt ovanligt för att vara mig)
Tvärtom har det varit enkelt och jätteroligt.
Dels för att hon har varit lätt att ha att göra med men också för att vi blivit vänner.

Hon är så typisk fransk.
Med mörkt hår och blek felfri hy. Graciös och sådär "ömtålig".
Söt rolig och mycket snäll.
Här är hon mina damer och herrar:
Justine Saucy!



/Erica out