Shiet vilka vuxenpoäng jag drog igår natt.
Tidigt på morgonkvisten vinglade jag och Linda tillsammans med några män ut från en efterfest.
Vi skrattar och har kul då jag plötsligt ser att en av männen dragit med en rullator ut och smårace´ar med den.
Alla skrattar utom jag. Jag hivar iväg största moralkakan.
Ställ till baka rullatorn! Tänk på den stackars gamlingen! STÄLL TILLBAKA DEN! Kom igen! NUU!! 
Och ger mig inte förrän rullatorn är tillbakaställd i trappuppgången.

Torrt betende må hända. Jag sabbade en minut av kul.
Men tänk såhär.
Rullatorn tillhör kanske en dam på 85 år, som precis mist sin make sen 60 år tillbaka.
Hennes släkt bor långt bort och därför hälsar de sällan på. Hon är nästan alltid ensam.
På dagarna sitter hon i soffan och ser på TV, äter lite smörgåsar och tittar ut genom sitt fönster.
Hon orkar inte röra sig så mycket eftersom hon har stela leder och nyss brutit lårbenshalsen.
Rullatorn blir hennes räddning. Med den kan hon iaf ta sig till affären och köpa mat
och ibland en påse Gott & Blandat när dagen är extra svår hon vill unna sig lite extra.

Föreställ er hennes min när hon kommer ner på morgonen. Rullatorn är borta.
Hjärtkrossande.



Tur att jag och min mogenhet fanns till hands.
/Erica out