Splitterny fakta:
Jag lider av stundtals ofrivillig dubbelmoral.

Eftersom jag råkar vara en människa som har många åsikter tycker mycket om väldigt mycket osv,
så förväntas jag ju såklart också leva upp till mina principer, något annat vore bara fel.
Och det som för mig ibland kan bli dubbelmoral är det här med att döma folk.
Sanning är att jag tycker så jävla illa om människor som bara dömer sådär helt utan vidare.


Alla estetare är äckliga och dumma.
Alla som jobbar på Rusta är fattiga.
Alla invandrare är kvinnoförnedrare.
Alla feminister är snopphatare som vägrar rakhyvel.
Alla 17åringar är omogna.
Alla med kängor är nazister.
Alla katter är dryga.
Alla hundar är trofasta (my fucking ass, btw)
Alla lösläppta kvinnor mår dåligt innerst inne.
Alla araber är tjuvar.
Alla politiker är opålitliga.
Alla tjocka är deprimerade.

Alla med tatueringar är på det sättet.
Alla med tumring lever sitt liv på det sättet.

Jag ser ner på människor som måste resonera såhär hela tiden.
För det finns allvarligt talat dem som generaliserar på dem här sätten. hela tiden.
Folk som alltid måste dela in personligeter/utseende i fack.
Måste sätta en stämpel, måste förstå sig på.
Och gör de inte det så snackas det skit, för att de ska lugna sig själva.

Jag skäms lite över att behöva vistas på samma planet som denna typ av människa.

Ändå så trillar jag själv dit ibland.
Utan att jag märker det börjar rösten i mitt huvud (min egen, oroa er inte) säga
nedvärderande saker som människor som vid första anblicken stör/irriterar mig.
Vad har jag för rätt att döma dem, egentligen?
Jag har ingen aning om deras tidigare liv eller historia.
De kanske är världens bästa människor, och så sitter jag där på bussen och tänker:

Om du andas ut en gång till din högljudda illaluktande brunkrämsfitta så sparkar jag ner sätet.
Jag vet att du antagligen gillar att klanka ner på alla du känner och du super
och ligger med fem kvällar på en kväll, det ser man på din sminkning
och brunkrämen i det blonda löshåret tyder på att du har astaskigt självförtroende.
Sättet du smaskar tuggumit på och talar till din kompis på besvisar att du är en korkad, störig bitch.

Så tänker jag på en sekund (man låter ju inte så taskig i sitt huvud ser jag nu)
Och då skäms jag lite över mig själv.

/Erica out